En ny väg

Julen kom - kände på våra värden och prioriteringar - bytte perspektiv på tankar och bekymmer - tog oss bort från vägen och asfalterade en ny. Nu lämnar den oss - och vi står stilla en stund - sen går vi.

Cello i händerna på en mästare....

Juldagsdag och jag har plockat fram en bok som har stått och mognat i bokhyllan. Kaffe, saffranskaka, en bok och inga måsten så långt ögat ser. Från väggen kommer mjuk gitarrmusik - En soloviolin - som egentligen är en cello i händerna på en mästare - ackompanjerar två underbara mansröster...Adolphsson & Falk. Det är en bra dag och jag önskar alla en god fortsättning på helgen.

Årets bästa dag...

Svårt att hinna med att skriva nåt vettigt här i julbrådskan. Paket, mat och julgran allt tar sin tid och tankarna koncentreras kring julen. Magkatarren stökar till det för mig också. Men i morrn är det julafton och därefter årets bästa dag...JULDAGEN. Har en alldeles ny bok på lut ifall det inte finns nån under granen...Sen är det bara att soffta....GOD JUL

"Tomtar borde avskaffas" sa Ture Sventon.

Överst mina favorittomtar...Underst - årets nyhet. Han känner sig inte riktigt hemma än och är lite reserverad så han bor i hallen så länge...

Resurserna finns i Gävle!

Den här utvecklingen är oundviklig säger högergänget på Rosenbad om nedläggningen av Ericsson i Gävle. Så talar en högerallians som inte vill och inte har och aldrig har haft förmågan att leda landet. Enligt dem finns de resurser som behövs för att hjälpa de anställda vid Ericsson redan i länet. Och det har de ju rätt i när det gäller vilja, engagemang och handlingskraft. Gävles kommunledning med Carina Blank (S) i spetsen har viljan, engagemanget och handlingskraften som inte finns i Stockholm hos Reinfeldt & Co (jag har slutat kalla de regering eftersom de inte regerar utan bara ser på). Kommunen kommer att göra allt för att ge möjligheter till nya jobb för de anställda. Det kan handla om vägledning, utbildning, bättre pendlingsmöjligheter osv osv. Arbetsförmedlingen, Kommunens näringslivsavdelning, Länstyrelsen mfl är redan organiserade för att snabbt kunna sätta igång arbetet att hjälpa, stötta och vägleda de som nu blir arbetslösa. Och den organisationen finns som följd av att Gävles kommunledning tog initiativet att samordna myndigheter mfl när Stora Enso stängde fabriken i Norrsundet. Reinfeldt, Olofsson och deras kompisar gjorde inget då - och de gör inget nu!

Manifestera mot arbetslösheten idag på Södermalmstorg kl 17 och var sen med och byt regering 2010!

Operahus till de vuxna!!!

Idag fick vi berättat för oss om några ungdomar u ungdomsrådet i Porsgrunn som tillfrågades om vilka frågor de tyckte var viktiga att jobba med. En ung tjej svarade att hon tyckte att man skulle bygga fler operahus i Norge. Förvånade vuxna frågade hur hon menade då? -Jo, sa tjejen, det är så många vuxna som bara festar och super så det vore väl bra om de fick nåt vettigare att göra... Sug på den ni!!

Skyll inte ifrån er!!!

”Ingen kommer att utförsäkras. Man kommer att flyttas över i andra försäkringssystem.” Så sa borgarna när de försökte försvara regeringens politik vid Gävle Kommunfullmäktiges sammanträde i måndags. Alltså - från jobb - via uppsägning - till a-kassa, om man haft råd att betala avgiften annars direkt till försörjningsstöd. Från sjukförsäkring - till arbetssökande - eller vidare till försörjningsstöd. Är det DET som är ”jobblinjen”? Man för, på ett mycket cyniskt sätt, människor längre och längre från arbete. Man tvingar sjuka att söka jobb. Och man lägger över kostnader och ansvar på kommunerna. Och det är INTE Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan eller de läkare som skriver sjukintyg som gör detta – Det sker pga att regeringen försämrat systemen!

Så j-a noga!

Ikväll har jag lyssnat på en av våra gladare riksdagsledamöter. Han sa att vi ska visa att vi är stolta sossar - att vi ska prata med folk omkring oss om den socialdemokratiska politiken. Om rättvisa och solidaritet och alla människors lika värde. Han frågade om jag brukar prata med min dotter t ex om mina värderingar och vilket samhälle vi sossar vill bygga. Jag har funderat mycket på det sen. Gör jag det - och gjorde jag det när hon växte upp? Plötsligt kom en minnesbild för mig när hon säger till mig "Du är så j-a noga mamma!" Hon sa det lite irriterat men också med lite motvillig stolthet. Jag vill gärna minnas att det handlade om att jag var noga med att mina värderingar genomsyrade det jag gjorde och sa. Att jag var noga med att inte låta henne slippa undan med orättvisor och ogenomtänkta utlåtanden om andra människor. Jag tror jag ska fråga henne om jag minns rätt.

Nattgäster med krav...

På fredag får jag två nattgäster. Alfred 6 år och Hedda 3 år. Hedda är bestämd med att hon ska ligga i SIN säng i MORMORS rum. Det innebär att jag ska ställa en tältsäng bredvid min säng och där ska hon sova. Alfred sover gärna på den stora uppblåsbara madrassen som vi brukar placera i vardagsrummet. När deras föräldrar frågar dem vad de ska göra hos mormor vet de inte riktigt först...De funderar lite och sen säger de på samma gång med ett lyckligt lite plirigt leende: - ÄTA MAAAT!!!

Oppositionsråden och ansvaret

En stillsam undran efter Kommunfullmäktiges sammanträde i måndags. Om man som står i KF och påstår att det ev finns verksamhet i kommunen, som man varit delaktig i besluten kring, som inte håller sig inom kommunallagens råmärken - hur ser man då på sitt uppdrag som oppositionsråd?

Värmen i min kropp

Tusen stjärnor gnistrade på himlen. Musiken och fyrverkeriet dånade och tände lyckliga leenden i frusna novembertrötta Gävleansikten. Under en tidsrymd av några få minuter log Gävle! Och det kändes så varmt och gott! Jag bär med mig känslan in i den sista gråa novembermåndagen.

Redan innan fyrverkeriet var jag lycklig och frälst av ett hälsingeband som lovade att -En dag ska de ta mig härifrån-! Jag väntar.... Sen insåg jag att det inte var fyrverkeriet eller julbocken eller ens Ängmans kapell som orsakade värmen i min kropp. Jag satte mig på bussen och for hem - ömsom skakande av köld ömsom kokande av feberhetta - men fortfarande lyckligt leende!

Vet vad jag vill

Att veta vad man vill är en förutsättning att få som man vill. Många andra faktorer än den egna viljan påverkar naturligtvis vad som händer men om man vet vad man vill har man åtminstone en chans att få som man vill. För om man inte vet vad man vill så kan man få nåt som kanske var vad man ville ha och kanske inte. Det kan man ju inte veta eftersom man inte visste vad man ville ha - innan. Just nu vet jag vad jag vill. Och det är tillräckligt. Om jag inte får som jag vill har inte så stor betydelse. Huvudsaken är att jag vet vad jag vill. Och det vet jag.

Mitt bästa jag

Jag stöter ofta på begreppet "svaga" människor i olika diskussioner. Begreppet används som om det finns en grupp människor som alltid är just "svaga" utifrån någon odefinierad norm av "styrka" och ett "vi- och domperspektiv" som tydligt slår fast att vi/jag inte tillhör den gruppen, aldrig har gjort det och aldrig kommer att göra det. Jag vänder mig alltid mot det synsättet. För mig handlar det alltid om människor som befinner sig i en situation där de inte kan vara sitt bästa jag. Och i såna situationer har vi alla befunnit oss - kortare eller längre tid. Jag har tex varit lamslagen av sorg, varit arbetslös och sjuk osv... Vid dessa tillfällen har jag varit utsatt för stark stress och inte klarat mig själv riktigt. För min del har dessa stressfaktorer varit kortvariga. För andra är perioderna mycket längre och mer förödande. Vad jag vill säga är ju ganska enkelt. I olika tider i livet behöver vi stöd och hjälp utifrån. Vi behöver ett samhälle där vi bryr oss om varandra. Det handlar inte om starka och svaga människor det handlar om solidaritet!

Det jag skrivit ovan kan de flesta hålla med om. Kruxet är att sen fundera över vad det tankesättet får för konsekvenser. Jag skulle tex kunna befinna mig i en situation där jag står långt från arbetsmarknaden och inte har några möjligheter att själv ta mig tillbaka. Det är väl då naturligt att samhället stöttar med olika åtgärder för att jag i förlängningen ska kunna vara mitt bästa jag, vilket är helt olika från person till person. Det kan innebära utbildning, praktikplats eller ett jobb i en arbetsmarknadsåtgärd där jag utför ett arbete som annars inte skulle bli gjort. Sådana åtgärder är till för vanliga normalstarka/svaga människor i svåra situationer. Det är hjälp som vi har för att vi bryr oss om varandra. Det är åtgärder värdiga ett samhälle byggt på solidaritet.

vill - får inte - måste ändå!

Idag vet jag inte vad jag ska skriva för jag vet inte vad jag kan skriva. Oftast vet jag det - vad jag kan skriva alltså - men just nu vet jag inte det så då är det väl bäst att inte skriva nåt alls då. Men det lyckades jag ju inte heller med. Så kan det vara när jag vill skriva sånt som jag inte ska skriva då måste jag skriva det...åtminstone:-)

I korridoren

Det rör sig hela tiden i korridoren utanför mitt kontor. Nyss sprang SVT förbi med en kamera på ett jättestativ. Sen kommer det oppositionsråd emellanåt och barn till anställda, folk som ska till någon av våra sammanträdeslokaler - oftast är de personerna på fel plan eller i fel hus. De som jobbar i huset går också ofta förbi mitt kontor. Jag har lärt mig urskilja vem som kommer långt innan jag ser dem. Många går med målmedvetna, snabba och stampande steg. Jag vet vilka av dem som gör det för att de vill att det ska verka som om de är på väg till något viktigt möte och vilka som faktiskt är på väg till ett viktigt möte.... Men de vet inte att jag vet.
Alldeles nu kom en anställd och sa att det är dags att sätta upp adventsljusstakarna. Men det kan väl inte va sant? Vi tog ju ner dem igår!!

Käre Reinfeldt

Käre Reinfeldt

Ovan ser du en bild av mina naglar. De är gjorda av gele och riktigt snygga tycker jag. De är ett exempel på vad jag använt jobbskatteavdraget till. Andra exempel är kläder, smink, godis, alkohol och så vidare och så vidare med nyttigheter. Nu vill jag bara berätta att jag, trots att jag gillar mina naglar, gärna avstår denna lyx om du höjer skatten för mig och låter pengarna gå till utbildning, jobb, sjukförsäkring, sjukvård, vägar och annat som vi alla har nytta av.

Med vänlig hälsning

Jane Myrberg

PS. Om du inte kan ordna detta så kanske du vet någon annan som kan? DS

Stolt, glad och realist!

Det var medlemsmöte i Gävle Arbetarekommun igår kväll. Det var ett bra möte. En av länets riksdagsledamöter var inbjuden att prata om aktuella politiska frågor utifrån partikongressen. Han ingjöt hopp och mod i oss. Talade om politik på ett sätt som vi sällan gör på AK-mötena. Han förmedlade att vi är ett parti som står för rättvisa och solidaritet och vad det faktiskt innebär. Att vi ska prata om det och vara stolta över det. Tack Per! Nu är det ju så att alla medlemmar inte har kunskap i alla sakfrågor men vart och vad vi vill som socialdemokrater vet vi ju. Då undrar jag varför i hela fridens dagar måste några surkart alltid dra ner oss i ett resonemang att "Nej men det är inte så lätt...vi måste tänka på det här och det där....och vi måste tillbaka till.... och egentligen är det så svårt och omöjligt att det inte är nån idé att ens försöka..."

Inför det stundande valarbetet vill jag bara fråga - Finns det en surkartssida och ett positivt gäng i partiet? Tror i så fall surkarten att det positiva gänget inte fattar nåt? Kan man inte va positiv och stolt samtidigt som man förstår problemen?!

Inför det stundande valarbetet vill jag bara säga: - Ta på dig Sosserosen - Sträck på dig och ta diskussionen - Det är inte så svårt - Du kan!

Sms från "Blank i Florida"

I lokaltidningarna snurrar just nu ett av Gävles oppositionsråd runt och gör sig duktig över att hon minsann inte åkte med Furuviks fastighetsbolag till Florida. Hon har för mycket att göra och gillar i största allmänhet inte resan. Hennes agerande verkar så genomtänkt och klokt. Som motvikt till detta kan jag här återge ett sms som kom till mig nyss från min chef som är med "Over there".

"Allt väl här utom att vi såklart reagerar på diskussionen hemma. Jag blir väldigt besviken på Inger KällgrenSawela. Vi har pratat om det här hundra gånger o hon har jublat och tyckt att det är så fantastiskt, ingen gång visat tveksamhet eller reservationer, inte med mig men framför allt inte i styrelsens diskussioner eller beslut. Det känns falskt. Undrar om hon blir pressad? Vi hade ju regionsseminarie i fredags. Alla var överens om att besöksnäringen är viktigast (utom jag som som vanligt pläderade för utbildning) och att Gävle ska gå före. Var är de nu... Svara mig duuu. Jag bara undrar. Ha det. Vi hörs på måndag"

No more comment.

Vissa har ju "alltid" varit döda

Vad är väl en partikongress på Älvsjömässan...? Den kan vara en härlig upplevelse med invigning - häftiga kulturinslag och engagerande tal. Häftigast av alla på invigningen tycker jag nog att gästen från Island var. Jag har nog aldrig hört någon tala på det viset. Med rösten på en hög intensiv ton hela tiden, sa hon saker som nog ingen svensk politiker skulle gå i land med. Partikongressen kan också vara logistik, näringsintag, glada möten, intensiva samtal och diskussioner.

Tillsammans med några kamrater besökte jag Olof Palmes grav i förrgår. Vi var tre kvinnor över 40 och en man som inte ska fylla 40 på länge än... Vi pratade om Branting och fler från hans generation och så Olof Palme. Min reflektion var att Palme känns så nära. Jag har sett honom och hört honom tala vid ett flertal tillfällen...De andra har ju alltid varit döda ....Palme minns man ju själv..liksom...utan historieböcker. "Mjaa" säger då den unge mannen...."Det stämmer ju inte.... Jag var ju typ fyra år när Palme dog." Skönt med nån som sätter perspektiven rätt!

Politik är INTE att göra..

"Politik är att vilja" det har vi ju alla hört. "Politik är också att göra" lägger många till....men jag håller inte med om det. Jag anser att man då lätt tappar fokus på vad det är man vill.... Om jag samtidigt som jag har en vision om vad jag vill, tvingas fundera ut hur den ska genomföras så hindras jag i min vision. Det är då vi påbörjar en kvävande tillbakagång i utvecklingen. Som politiker ger man upp om man hela tiden ska fundera över om idén går att genomföra pga lagar, organisation, administration mm. Eller så slutar man visionera och tar tag i hur-frågorna och vem ska då visionera? Det är en styrka att känna till sina styrkor och svagheter - att inse att det finns andra som har andra styrkor och svagheter. Jag önskar hett just nu att politiker på olika nivåer i olika organisatoriska sammanhang tog mer tag i visionerna och överlämnade "hur- och göra-frågan" till de som har den kompetensen. Risken är ju annars att de som är bra på att genomföra ägnar sig åt att visionera och då gör ingen det de är bäst på. En idé kanske går eller inte går att genomföra - men om man som politiker börjar fundera för mycket på det så förlorar man fokus på visionen - på de mål man vill nå. Därför vill jag lyfta fram grundtanken igen om att "Politik är att vilja"....

Attityd

Just nu är det mycket skriva på jobbet så därför blir det dåligt med bloggandet. Skrivbehovet är liksom redan tillfredsställt när dagen är slut.

I onsdags pratade jag med två personer i olika ärenden, båda var män. Deras attityd var lite stöddig. Ni vet sådär att "Här är jag. Jag är man. Jag kräver att du...." osv. En attityd som för mig skriker ut låg självkänsla. Samma dag hade jag också kontakt med två kvinnor i olika ärenden. Deras attityd var mer såhär: "Vad bra att du gör det här...Jag gör gärna min del...och tack så mycket". Det förhållningssättet säger mig att personen har hög självkänsla och behöver därför inte sätta sig på andra för att framhålla sin egen förträfflighet. Kanske en felanalys. Det finns fler analyser man kan göra utifrån de båda förhållningssäten. Men gissa vilken attityd som funkar bäst om man vill få mig att göra nåt?

Ladda hjärnan kanske...?

I lördagskväll satte jag mobiltelefonen på laddning innan jag skulle sova. Sen kom jag ihåg rådet som jag fått av kommunens IT-telefoni att stänga av telefonen varje kväll och ta ur både batteri och simkort för att den skulle funka bättre (har haft stora problem med samtal som bryts mm). Så jag plockade ur alltihop och lät laddningssladden sitta kvar..... Eh....ibland undrar man hur ens hjärna funkar...eller inte funkar....

XX-medium?

En av tonåringarna som finns i hushållet funderar över klädstorlekar. Small, Medium och Large. Om det nu finns X-small och X-large kan det då också finnas X-medium och vad är det i så fall, och kan det då också finnas XX-medium. Innebär det i såfall att storleken är extra extra i mitten. Kan det finnas mer än i mitten? Där nånstans hänger jag inte med längre... Men känner att det är ett skönt, fritt sätt att tänka...

Det mest förbjudna

Hemkommen från Rättviks marknad försöker jag tina upp min stelfrusna kropp. Vinterkläder hade varit lämpligare än min tunna regnjacka. Lite smått och gott köptes med hem. Brända mandlar, en väska, en pumpa, tomteörhängen och fyra stora blockbokstäver i vitt och guld "XMAS" som ska ställas på en mörkbrun glasskiva ovanpå en byrå i jul. Käkade lunch på ett mycket märkligt ställe. "Ni får ställa er vid ingången och vänta!" Domderade personalen ut åt gäster som oombedda gick in i lokalen för att leta ett bord. Jag beställde "Marknadstipset" och ett glas rödvin (jag frös ju), vilket naturligtvis inte var någon bra idé. "Grekisk färsbiff med tomatsalsa och bulgur" visade sig vara en fabriksproducerad gummibiff med ris och tomatsås helt utan smak. Vinet (ca 1 cl) spillde servitrisen ut hälften av och alltihop kostade 170 kr. Jag kan inte påminna mig att jag någon gång fått sämre mat. "Step in" hette stället om någon vill undvika att gå dit. Innan jag lämnade resturangen uppsökte jag damrummet och gjorde något av det mest förbjudna jag kan tänka mig. Eftersom mina fötter var frusna som hela Ishotellet i Jukkasjärvi tog jag av mig skor och strumpor och värmde fötterna under hetvatten i handfatet tills jag kunde röra tårna igen. Naturligtvis gjorde jag sen rent handfatet med tvål och några pappershanddukar.

Frågor med inbyggt svar

Läser Jenny Wennbergs ledare idag 27/9 i AB. Hon ställer frågan "Får du lov att var en sång?". Hon berättar om sin beundran för Arne Mårtensson, som sa hejdå till styrelseuppdrag och chefsjobb för att segla jorden runt med frugan. I förbifarten konstaterar Jenny att Arne förvisso är ekonomiskt trygg men att frågan "hur vill vi leva våra liv?" ändå är berättigad. Sen vandrar hon vidare på en mycket ranglig spång ("Vill vi avverka timme efter timme på jobbet?") över ganska djupa vatten ("vi kopplar människovärde och personlighet till vad vi gör") och hamnar i ett resonemang om att detta gör arbetslösheten än svårare att hantera. När slutklämmen kommer "Vill du helst vara som i Dolly Partons "working 9 to 5" eller Olle Ljungströms "hjärta, lust och smärta"? Då inser jag att den frågan är ställd med ett inbyggt förväntat svar och totalt ointressant och alldeles oberättigad i mitt liv. Jag som så många andra måste försörja oss. Det går inte att bortse från detta faktum. Vi kämpar för att försörja oss men avstår inte från "hjärta, lust och smärta" för den skull. I mitt jobb har jag med mig mitt hjärta min lust och min smärta. Mitt liv är ett - inte uppdelat i yrkesliv och fritid. Jag kan inte och vill inte dela upp och välja. Det är för dem som gör karriär - inte för mig som jobbar för att jag tycker det är kul och för att kunna betala räkningarna i slutet av månaden. Kan jag få lov att vara en sång som handlar om passion? Eller som Jan Eliasson sa på tv igår : "Compassion and passion" i alla livets delar.

Osmaklig loska från ministern

Det har varit en hektisk vecka på många sätt. Landar nu på lördag morgon med en kopp kaffe framför datorn. Socialförsäkringsminister Husmark-Pehrsson kom till Gävle för att berätta att regeringen tänker ge ytterligare pengar till de som inte behöver det och som stoppar ner dem på kistbotten istället för att använda dem så att hjulen börjar snurra i landet. För detta har man tänkt att arbetslösa och sjuka ska betala utöver det som är tänkt att lånas upp. Nu märktes det inte så mycket av det budskapet eftersom hennes partivänner i Gävle kastade Stortorget i gapet på henne och hon villigt spottade ut det över den församlade pressen som tackade och svalde. I stort sett utan att smaka på loskan och fundera över att den smakade okunskap och populism. Tack dock till Kennet Lutti för dagens ledare. Där ställs flera av de frågor som borde ställts direkt till ministern...Varför var reportrarna så flata?

Oro

Här satt jag och bloggade om att KD:s partisekreterare skrivit ett litet inlägg i ortspressen om kyrkovalet och samtidigt går han och uttalar sig om en Anka på ett sätt som stärker mig i min åsikt om hans människosyn och i det här fallet - kvinnosyn. Nu är jag bara orolig att hans pudel inte ska lyckas och att han får avgå som partisekreterare - för då får vi väl dras med honom här hemma.

Kyrkan och politiken

Nyss hemkommen från en veckas härlig semester i solen vid poolen är valrörelsen inför kyrkovalet i full gång. Idag är det också ett år till nästa val.

KD:s partisekreterare skriver idag i en av lokaltidningarna att partiet "släppt taget" om kyrkan och vill att den ska styras av medlemmarna. Och det är ju ett sätt att göra det - men då får vi en annan sorts kyrka än vi har idag. Jag vill ha en öppen folkkyrka som jag kan vara delaktig i och som är delaktig i samhället. KD:s partisekreterare talar också om för oss varför vi socialdemokrater och andra partier engagerar oss i kyrkovalet. Han berättar att det är av politiska maktbegär. Jag har alltid stegrat mig när någon försöker tala om för mig vad jag har för motiv för mitt handlande. Jag tycker att det är en mycket trist och cynisk människosyn som speglas i partisekreterarens uttalande. En människosyn som ligger mycket långt från den kristna trons respekt och tro på människan.

Tage Danielsson - humanisten

En droppe droppad i livets älv
har ingen kraft till att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe:
Hjälp till att hålla de andra oppe!"
/Tage Danielsson

Tänk så klok han var. Det här är en av grunderna i vår socialdemokratiska ideologi. Att vi - tillsammans - hjälps åt att bygga ett samhälle där vi tar gemensamt ansvar för varandra. En enskild människa har ett värde i sig själv och kraft att flyta själv - men tillsammans kan vi göra så mycket mer än var och en för sig. Det här är den tydligaste skillnaden mellan socialdemokrati och borgerlighet. Det finns fler...fortsättning följer....

Upplevelser och upplevelser

"En upplevelse väntar" - en fantasieggande text på en kartong innehållande en liten flaska champagne och två glas + två biljetter som berättigar till en resa med en luftballong. Wow! De som känner mig vet att jag får svindel bara jag ställer mig på en pall. Och visst hisnade det för mig när jag förstod vad det var för upplevelse som väntade. Men inte för att jag är höjdrädd utan för att det plötsligt slog mig att detta med att flyga ballong är så häftigt. Det kändes som jag drömt om det länge utan att veta om det.


Några dagar med den här lilla gobiten är alltid en upplevelse. I natt hämtade jag vatten till henne och när jag kom tillbaka till sängen plirar hon mot mig i nattlampans sken och säger glatt "Dina tuttar hänger mormor!"

Glädje

Gläds med arrangörer och andra som arbetat så bra med Marinfestivalen och allt runt den. Gläds med Gävlebor som vill ha en stad vid vattnet. Vi är inte där än men en god bit på väg. Det var underbart att vandra vägen ut mot havet och känna att här finns en plats att återta. Men mest gläds jag nog med de barn som nu går omkring på festivalområdet med förhoppningsvis nyktra vuxa, och tittar på spännande båtar i stället för att springa omkring bland tingeltanglet och öltälten på cityfesten i centrum.

Äta med händerna

Varför är det så gott att äta med händerna? Varför faller jag alltid för frestelsen att beställa kycklinglår, spearribbs eller som idag - räkor? Nu kommer jag att lukta rökta räkor hela helgen. För trots citronindränkt våtservett och handtvätt med MYCKET tvål - 5 ggr - så stinker det rökta räkor om mina händer. Men det var ju såååå gott!

Lyckad dag!

Dagen idag blev en bra dag. En kreativ förmiddag då mycket blev gjort. Ett trevligt lunchmöte på oväntad plats, som var lite illa vald visade det sig. Men jag kan inte alltid lyckas! Trevligt sällskap och ganska god sallad vägde upp :-) så det blev lyckat! Sen blev det jakt efter ett par skor med hjul baktill...storlek 33. Hittade dem till slut och gjorde ett fint paket av dem som lillprinsen Alfred 6 år raskt rev upp. Han såg ganska nöjd ut över presenten. Puh! Ibland lyckas jag! Sen gjorde jag maskar, mustascher och bollar av playdohleran som Alfreds lillasyster fick i sitt paket. Nöjd också hon verkade det som. Jag lyckades igen! Tre av fyra är väl inte så dåligt ändå?!

Kläder och annan textil.

(tvättstugan)

Om jag har så här mycket ren tvätt, ännu mer ren tvätt i soffan och lika mycket smutsig tvätt samt att klädkammare, byråer och skåp är knökfulla - vad har jag för fel då?

En bekant sa till mig att "kläder köper man nya när de gamla är trasiga". Han hade lika gärna ha pratat swahili med mig...för jag förstod inte ett ord

Sommarunderhållning?

Klockan är 19:25 och jag ska strax ge mig av hemåt. Sitter på kontoret och försöker ignorera att en av världens sämsta trubadurer skrålar på uteserveringen mitt i centrum. Har varit på den uteserveringen en gång i år. Riktigt usel service och halvtaskig pubmat. Gick när trubaduren riggat färdigt sin utrustning och visade tecken på att han tänkte börja skråla. Men det kanske hör sommaren till...vad vet jag?

Saknad

Jag fick besök ikväll av en riktig skönhet. Kolsvart, mjuk och kelen stod han där på köksgolvet. Strök sig mot mina fötter och kurrade mjukt. En så vacker katt. Tyvärr var det ju bara att be gästen vara vänlig att gå ut genom altandörren igen och hem till matte och husse. Och den gick snällt iväg. Kvar stod jag med en saknad i maggropen efter Mosan, katten som en gång var en del av min dåvarande familj och Sonny, cockerspanieln som var så vacker och snäll.

VIKTIGT???

(Före)

(Efter)

I sommar har jag provat på "snygga naglar". Jag tycker verkligen att de blev ganska snygga. Och de håller sig snygga i ca två veckor. Sen måste man börja tänka på att göra om dem. Efter tre veckor är de ganska gräsliga. (se första fotot). Då går man iväg och får nya snygga naglar (se andra fotot). Nu måste jag bestämma mig för om jag tycker att denna superlyx är värd besväret och pengarna att fortsätta underhålla. 400:- var tredje-fjärde vecka. Stöter jag i något så riskerar jag jack i nageln. Jag måste fila och lacka för att det ska va snyggt. Jag vet nog redan hur jag ska göra. Jag har levt ett stort antal år med mina spröda, mjuka naglar som mår bäst av att klippas av regelbundet. De långa, hårda, snygga naglarna hindrar mig liksom i livet. Och 400:- var tredje vecka !!??- tänk vad mycket kul jag kan ha för de pengarna...!!!

Heligt förbannad!

Kl är 10 fredag morgon. Dagens andra kopp kaffe är urdrucken. Solen skiner och livet är rätt snällt mot mig idag.

Ändå är jag heligt förbannad! Förbannad på regering och delar av media. Den gamla visan om att kommuner och landsting lägger pengar på fel saker är ute på turné igen. Över 80% av våra gemensamma skattepengar i Gävle kommun går till vård, skola och omsorg. (Jag är övertygad att det ser ungefär likadant ut i övriga socialdemokratiska kommuner). Den återstående delen går till kultur och fritid och vägar tex. Den högerledda regeringen ser nu en möjlighet att rida på en populistisk våg som säger "Hur kan man satsa miljoner på kultur när man stänger skolor?". De skolor som stängts i Gävle har stängts pga att elevantalet minskat. Inte pga finanskrisen. Det skall även fortsättningsvis satsas på Skolan först. Men de högerkrafter som nu kastar skit på kommuner och landsting ser framför sig en möjlighet att åter reservera kultur och kunskap för ett fåtal som har råd av egen kraft att förse sig med denna lyx. De är mycket medvetna om vilken betydelse det har för demokratin i Sverige att invånarna är upplysta och fungerar som tänkande individer i ett kollektiv. Och DET vill de INTE! Jag hoppas att alla förstår vad det är de vill uppnå med sin politik. De VILL ha ökade klyftor. De VILL ha segregation. De VILL ha stora skillnader i utbildning. Tro inte att högerpolitiken har blivit "rumsren". Tro inte att Moderaterna är ett "nytt" socialdemokratiskt parti. Den är bara maskerad med ord som hör hemma i en värdegrund som de aldrig har bekänt sig till.

Att det sen finns en rent ekonomisk- och tillväxtfaktor i att kommuner satsar på infrastruktur och kultur mm väljer moderater mfl att blunda för. Hur har de tänkt att vi ska få in de där slantarna till vård, skola och omsorg om skatteunderlaget sjunker pga att människor inte vill bo i tex Gävle? Hur har de tänkt att vi ska bygga en kommun som människor vill bo i om det inte satsas en, i sammanhanget liten del av skattepengarna på att göra staden attraktiv? Det här är ju än viktigare nu när människor blir arbetslösa pga finanskrisen och regeringens oförmåga att hantera den, och pga regeringens "hanterande" av a-kassorna står människor sen utan försörjning och knackar på hos socialtjänsten för att få försörjningsstöd. Det gäller för kommuner och landsting nu att göra ett balansnummer på hög nivå. Och moderatregeringen tänker inte hjälpa till. De kastar skiten på kommuner och landsting och sitter lugnt i regeringskansliet och väntar. Fast nyss hörde jag nåt om att det kanske kanske kan finnas pengar att möta krisen med (NU???!!!) Kanske kanske kan kommuner och landsting få lite stöd (NU???!!!) Jag kan ju inte låta blir att undra varför detta sker just NU och inte när det verkligen hade gjort skillnad. Nån mer än jag som tycker att regeringens handlande är aningen cyniskt? Nån mer än jag som inte köper Anders Borgs lilla utrop "Oj, titta det fanns visst pengar att på ett aktivt sätt möta krisen för invånarnas bästa. Tänk så bra att vi kom på det NU när det stundar ett VAL och allt!"

VARFÖR ÄR JAG INTE FÖRVÅNAD!?

MC-kort

Tisdag kväll är det samling vid Slottstorget i Gävle. Sen åker vi hoj runt i landskapet och avslutar med fika på nåt trevligt ställe. Igår var det Laxön. Gott kaffe och härliga räkmackor. Jag åkte bakpå min egen ägandes Suzuki GSX 750 L (Det där L:et på slutet verkar viktigt i mc-kretsar men jag har ingen aning vad det står för. Nån som vet?). Det är en snygg och bra hoj men stötdämparna höll inte riktigt för tyngden och jag kom hem med ryggont. Idag - onsdag -åkte jag bakpå sambons (nej visst - vi har ju gift oss) makens Thriumph Sprint. Det var mycket bekvämare - men efter 22 mil utan stöd för ryggen är jag ändå ganska mör när jag kliver av. Bredbent och ostadig. Tar några snedsteg men rätar snart upp mig. Ryggen värker några timmar och det känns som efter ett hårdare träningspass i kroppen. Det här går inte längre. Jag måste ha eget mc-kort så jag slipper sitta bakpå och pinas. En fd arbetskamrat åkte till Ljusdal i två veckor och intensivövningskörde. Nästa sommar är det jag som bokar en intensivkurs och tar mc-kort! Promise!

Hedda älskar myror!

Hedda 3 år är fascinerad av det ofantligt stora antalet myror i mormors gräsmatta.

- Va många myror mormor!
- Jaa!
- Myrorna är glad i Hedda!
- Jaa!
- Myrorna älskar Hedda!
- Jaa!
- Hedda älskar myrorna!
- Jaa!
- Mormor älskar myrorna!?
- NEEJ! Mormor älskar Hedda!
Hedda tittar knipslugt på mormor.
- Jag är bäst!
- JAAAA!

Litet efterspel :
Mormors väninna skrattar och säger:
- Vad hon är go!
Heddas luttrade pappa flinar och säger
- Ja - och ödmjuk!

Tonårsschack

Femtonårig grabb och artonårig tjej (Bror och syster) fördriver några timmar av sommarlovet med att spela schack. Det flyger skrik, skratt, lösryckta filmcitat , och allehanda oefterhärmeliga ljud genom luften. Femtonåringen är övertygad om att han ska spöa storasyster. Men det gjorde han bara det första partiet. Sen spöar hon honom varje gång - nästan. Och nu börjar det mer likna någon sorts slaktspel än ett sofistikerat parti schack :-).

Kvinnor mer sugna på sex i år?

Jag börjar med att varna känsliga personer för innehållet i dagens blogg. Men jag är lite "sint". DN skriver om en ökning av prostitution på Stockholms gator. Tanken på att Kvinnors levnadsvillkor i olika delar av världen (däribland Sverige) driver dem in i prostitution gör mig så förbannad. Nu och då hamnar jag i diskussioner om prostitution. Då finns det alltid män (och till min fasa även kvinnor - det gäller inte dem själva förstås) som hävdar tesen att det finns kvinnor som säljer sig för sitt eget höga nöjes skull. Att de helt enkelt gillar sex och därför vill ha mycket av det. Den tesen faller på sin egen orimlighet. Inte för att kvinnor inte gillar sex - för det gör vi! Utan för att om en kvinna vill ha sex så behöver hon inte gå på gatan och ta betalt för det. Det går att ordna på annat sätt. Nej, det är helt andra faktorer som gör att vi har prostitution på våra gator. Jag tänker inte gå in på detta den här gången. Det jag vill ha sagt är att DN:s artikel om ökad prostitution visar så tydligt på att det finns problem att lösa om vi vill att dessa medsystrar ska ta sig ur prostitutionen och få chansen att leva ett bra liv. Jag är medveten om att det är ett ömsesidigt utnyttjande som männen och de prostituerade kvinnorna ägnar sig åt. Men så länge det hävdas att kvinnorna gör det för att de "gillar sex" så kommer vi ingen vart. För om den tesen skulle stämma så skulle DN:s artikel tyda på att kvinnorna i Sverige - särskilt de som härstammar från Afrika - just nu är mer sugna på sex än förra året vid samma tid och därför förnedrar sig till det yttersta på Stockholms gator. I nyhetstorkans sommarSverige har jag inte läst någon forskningsrapport som tyder på det.

Martin Stenmark!!!!

Igår kväll hade jag planerat en kväll på stan. Käka lite, titta på folk och mysa i sommarkvällen. Marcoolio skulle uppträda på den andra sommarkvällen för året. Inte min favorit men det fick väl gå. Det blev precis en sån där mysig kväll med goda vänner och mycket skratt och en fantastisk stämning. Ungar som sprang omkring och lekte på slottstorget avstängda gator så man kunde flanera fritt i centrum. Det ger en alldeles speciell feststämning när gatorna är bilfria. Marcoolio blev sjuk - tråkigt för honom och alla barn som stod vid scenen och väntade. Men kul för alla mammor och andra kvinns för MARTIN STENMARK kom i stället. Vilken kille! Vilken duktig musikant och scenartist! Det var lite trevande först men Martin är inte den som nöjer sig med vagt uppskattande applåder utan han regisserade, trissade och piskade upp en stämning som inte fanns där innan han äntrade scengolvet. Han jobbade verkligen för sitt gage. Han kom inte ner från Hälsingeskogarna och rev av några låtar lite lamt utan han jobbade som fan och krävde publiken på gensvar. Och han fick det...!!!

"Jag är en jävel på...bullar"

Nyss stod jag med händerna djupt nerkörda i härligt varm och kladdig vetedeg. Guuuud så länge sen det var.... Tankarna går till min hemkunskapslärare och den lektionen hon lärde oss baka vetebröd. Det var en sinnlig upplevelse. Vi fick sitta i en ring och sen gick degbyttan runt mellan oss så vi fick "slå" degen för hand. Jag fick högsta betyg av "fröken" för denna hantering. Sen skulle degen jäsa, bakas ut till bullar och sen jäsa igen. Jag bakade ut bullarna som jag sett mamma göra. Lite krångligare, lite kladdigare men mycket mycket godare....än det sätt som "fröken" lärde ut. Jag gjorde såna där snurror som man kan köpa i bageri med både smör, socker, kanel och vaniljsocker i fyllningen. (Jag måste ha varit svältfödd på beröm eftersom jag fortfarande minns hur imponerad "fröken" blev. När jag många år senare på en kurs blev uppmanad att berätta om något jag var bra på blev mitt urfåniga svar "Baka bullar".) Nu känns detta som ett gissel. Jag kan inte baka bullar på nåt annat sätt. Det är som en förbannelse. Det duger liksom inte att göra vanliga skurna bullar. Missförstå mig rätt nu. Jag tycker de "vanliga" är jättegoda och uppskattar dem verkligen när jag bjuds. Det är själva bakandet som är förbannelsen. Och det är av den här anledningen jag bakar så sällan - för att det är så krångligt. Tack för det mamma...:-)) Men det blir ljuvligt gott....för jag ÄR en jävel på bullar.... Och - Ja det blev såna där "snurror" nu också....Kom och smaka nån gång.

Jag vill härmed varna alla mormorar och andra vuxna som vistas i närheten av små barn och vattenslidebanor. Om man börjar åka på dem (vattenslidebanorna alltså..) är man fast.... Tro mig jag har egen erfarenhet. Nu är mina barnbarn trötta på att bli undanskuffade när mormor ska åka. De står surt på sidan och glor. Men vaddårå...det är ju så himla kul. Kall, blöt och nöjd sätter jag mig och skriver denna varning. Den gäller inte bara själva beroendet utan även dess följder. Jag har såååååå ont i ryggen nu....!! :-/

Var sitter måendet?

"Tips för att din mobiltelefon ska må bättre" stod det i ett meddelande från IT-avdelningen häromdagen. Nu sitter jag och funderar på hur min mobiltelefon "mår" egentligen. Och framför allt hur det går till när den "mår". Var sitter måendet inmonterat? Jag misstänker starkt att det är i batteriet. För ibland när den lägger av så tar jag ut batteriet och stryker försiktigt med fingrarna över det - och vips när jag sätter tillbaka det så funkar telefonen igen. Har jag magiska fingrar?

Sen fortsätter jag fundera: Om jag nu accepterar att en mobiltelefon kan må på det ena eller andra sättet - varför ska den i så fall bara "må bättre"? Varför ska den inte "må bra"? Är det en teknisk omöjlighet att göra en mobiltelefon som mår så bra att den kan utföra det som den är tänkt till utan att krångla med mig när jag via knapparna ber den att ringa upp eller skicka ett sms till någon. Nu är lunchrasten slut och jag ska sluta blogga. Måste nu ta hand om min Samsung så att den "mår bra".

Pervers njutning

I morgon bitti går klockradion igång kl 05:45. Då är det bara att rikta in autopiloten på gymet. Det är en kraftansträngning att sätta ner fötterna på golvet, kliva upp ur sängen och dra på sig träningskläderna. Förflyttar sen min ännu sovande kropp till ett gym i närheten av min bostad. Börjar värma upp på en fruktansvärd crosstrainingmaskin - fortfarande inte riktigt vaken. Tränar armar, ben, rygg och mage med hjälp av varierande maskiner. Avslutar det hela med ett pass på löpbandet. Inte vaken än, vilket är tur för om jag var vaken skulle jag känna hur ont det gör i kroppen och hur lite jag vill göra det här - så tidigt på morgonen. Åker sen hem och sätter på kaffebryggaren. Går in i duschen och där - under det kalla, strilande vattnet vaknar jag äntligen. Sen är det bara att tömma upp filmjölken och den hemgjorda muslin som är såååå tokgod. Ute på altanen med frukosten och tidningen så funderar jag över detta nästan perversa självplågeri som det innebär att först pina sig själv på gymet, bara för att sen få känna den underbara njutningen av frukosten, fågelsången och kaffet. Så kommer min dag att börja i morgon - eller så ligger jag helt enkelt kvar i sängen och somnar om....

Sååå mycket energi

Jag har en härlig kompis som är en energigivare. Vi har inte känt varann så länge. Lite drygt fem år för att vara exakt. Trots att vi växte upp på samma gata med föräldrar som tidvis umgicks i samma kretsar, träffades vi inte "på riktigt" förrän hon hakade ihop sig med en kompis till min sambo. Min relation till den här goa kvinnan är inte precis intensiv. Vi pratar inte i telefonen i timtal, vi träffas inte över en fika på stan nu och då. Det blir mest i sällskap med våra respektive. Men när vi ses blir jag så glad. Faktiskt i flera dagar efter att vi träffats kan jag känna energin rusa runt i mig. Det är något magiskt med henne. Hon lyssnar på riktigt. Hon stryker inte medhårs utan säger saker som jag inte vill höra och gör mig skitförbannad ibland. Men det slutar alltid med denna härliga energi som hon ger mig. Hon är snabb i repliken och så j-a smart. När jag hör från både män och kvinnor ibland att "kvinnor inte hjälper varann utan pratar skit om- och stjälper sina kompisar" då kan jag ärligt säga att jag inte alls känner igen den beskrivningen - att det är en myt som jag önskar att vi ska sluta sprida och i stället prata om våra härliga, goa, smarta, kloka, vackra och häftiga tjejkompisar. För de är sååå många fler.

Leo

Igår kväll satt jag på en uteservering i Gävle och tittade på folklivet. Mest kollade jag in bilar och funderade över vilken modell som skulle anskaffas när vår nuvarande pärla lämnar in. Den har börjat gnissla och knirka som en förvarning om en kommande kollaps. Men tonåringen i huset övningskör just nu och det känns lite onödigt att köpa en ny bil just i det skedet :-). Efter en stund sätter sig tre kvinnor vid bordet bredvid mitt. Med sig har de Leo - och jag blir blixtförälskad! Han är så vacker med sina stora bruna ögon och varma blick. Hans gyllenbruna skinn glänser i kvällssolen. Hans kropp är mycket atletisk och han håller huvudet högt i en stolt pose. Han iakttar lugnt allt som sker omkring honom. Den enda gången han blir lite orolig är när en av kvinnorna reser sig för att uppsöka damrummet. Då vänder han sig till mig och ser bedjande på mig. Jag stryker min hand över hans kind och han lutar huvudet mot min arm. Han är så stilig. - Sa jag att han är en Rodesian Ridgeback ... En av de vackraste hundraser jag vet.

Kaxig...

Ofta när jag diskuterar samhällsfrågor med vänner och bekanta får jag en kommentar som gör mig så glad. Vi kan prata rent allmänt om samhället, skola, händelser ute i världen - ja om livet i allmänhet - sånt som berör. Efter en stund säger nån till mig "Det märks att du är sosse"... Ibland lite nedlåtande liksom surt (då delar de oftast inte mina värderingar), ibland lite mer neutralt - som ett konstaterande. Men varje gång det händer så blir jag så glad och svarar "Vad bra!" För jag är ju det - sosse. Och det är klart att jag vill att det ska märkas på hur jag resonerar och diskturerar. Epitetet "sosse" ser jag som en beskrivning av vilka värderingar jag står för - som rättvisa, solidaritet och jämställdhet. Det är alls inte en massa tomma ord för mig. Jag grundar mina göranden och låtanden på dessa kanske lite högtravande ord. Låter det kaxigt? Jag skulle kunna fega och säga att "Jag tror att jag grundar mina ställningstaganden på....." Men nu har jag bestämt mig för att va kaxig. Och när andra tycker att mina värderingar (oavsett om de delar dem eller inte) faktiskt skiner igenom på det jag gör och säger då blir jag såååå stolt.

Jag förstår inte varför det skulle vara fel eller "skämmigt" eller inte trovärdigt av a-pressen (om det nu finns nån kvar) att känna samma stolthet som jag över att dela dessa värderingar. I sin strävan att inte utpekas som "sossetidning", att tillfredsställa någon sorts krav på objektivitet, så förlorar de i trovärdighet enligt mig. Det blir en jolmig anrättning de presenterar för oss läsare. Inte varje dag förvisso men alltför ofta. När det skrivs något ur vänsterperspektiv i vår lokala press blir jag ofta mer förvånad än jag borde behöva bli och det gör mig beklämd. "Hur svårt kan de va?"

Effekter av värmen

Det finns mycket som är positivt med värmen vi njutit av nu i ett par veckor. T ex finns det inga mördarsniglar i min trädgård :-). (Plockade hinkvis förra året.) Gräsmattan växer lagom fort. Det är enkelt att klä sig. Man följer bara principen "ju mindre desto bättre". Det finns också ett givet samtalsämne att ta till om det blir för tyst vid fikabordet. "Undrar hur länge värmen ska hålla i sig?" Det kan man prata om en stund. Och när man pratat klart om värmens ev uthållighet så har man just den här veckan kunnat gå igenom vem som är - och vem som inte är på politikerveckan i Almedalen. Varför de är där eller inte - kan man också diskutera en stund. Sen tar värmekomat över och alla sitter tysta tills någon reser sig och "ska göra ett ryck till innan det är dags att gå hem". Och då återgår alla till sina kontor. Värmen för också det med sig att Gävles uteserveringar fylls av törstiga människor varje kväll. Frågan när man ska gå ut en kväll brukar vara. "Vart ska vi gå? Vill vi sitta så vi ser folklivet? är maten viktig? Orkar vi med en skrålande ganska usel trubadur? och så nu i värmen - var fläktar det skönast?" När man väl bestämt sig är alla trevliga uteserveringar redan fulla till bristningsgränsen och man hamnar på nån tråkig takterass där man inte ser något mer än varandra ett par medelålders män som försöker stöta på några söta flickor i 20-årsåldern - (Flickorna klarar ganska bra att avspisa männen på ett hyfsat artigt sätt) - och så en hysteriskt övertrevlig servitris som frustar hurtigt att "Ja det är ju inte jag som köpt in karaffer som inte går att hälla ur" samtidigt som hon tömmer halva innehållet på bordet. Man får halvtaskig mat, ljummet öl och varmt vitt vin. Men man har trevligt ändå för man har ju så fantastiskt mysiga kompisar att umgås med och det är ju så härligt med sommarvärmen. Den har för övrigt också gjort att jag "svettats bort" två kilo den här veckan :-). Så -Aftonbladet- "trimmar jag min strandkropp".

Hetta

Idag har det varit varmt för att inte säga hett. Det blev åska i Gävle (har jag hört) och det regnade i hela staden utom över vårt hus. "Katt på hett plåttak" är ingenting mot den här dagen. Tur att det finns glass och annat att svalka sig med. Tog tåget söderut i morse för en dag där jag insöp nya kunskaper och idéer. Det är alltid trevligt att lära sig nya saker. Jag har funderat över det här landet idag och hur det formats genom åren. Jag är stolt Socialdemokrat - "Stolt men inte nöjd" är ett bra uttryck. Mycket bättre än det omvända "Nöjd men inte stolt".

Målarfärg och nakna fötter

Har nu målat ett antal bräder med mörkbrun färg. Alltså har jag mörkbrun färg i ansiktet, på händerna, magen och benen. Finns det nån mer som kan kladda ner sig som jag? Passade också på att träna mina fötter att gå nakna på grus, asfalt, det heta altangolvet och i det mjuka svalkande gräset. Glömde tyvärr att smörja in mig med solskydd - blir nog att svida på ryggen i natt.

Under ytan...

Bomhus, ca sex km från Gävle centrum. En stadsdel som inte är lik någon annan. Den södra delen, ett gytter av villor och radhus. En del i räta rader andra huller om buller tycks det, så att man får svårt att hitta sitt eget hus. Och sen det gamla Bomhus. Också det ett gytter av hus. Hur många som helst. Nya och gamla om vart annat och i allt annat än räta rader. Här finns en lantlig känsla. Här är det lite ruffigt. Inte så välordnat som i den södra delen. Det är nog därför jag trivs så bra här. Tomterna är uppstyckade lite hur som... Här sitter jag nu och allt är lugnt och stilla. Men under ytan - eller ovanför mitt huvud - eller i min mage - eller var det nu är - lurar det nåt fanstyg. Vad är det? När händer det? Hur blir det? Äääälskar den här oron....den driver mig framåt. Jag tror att om Astrid Lindgren skrivit "Vi på Saltkråkan" idag så hade farbror Melker bloggat. Han hade bloggat riktigt melodramatiskt och filosofiskt..."Denna dagen - ett liv" - i Bomhus......hihi

Man kanske skulle...

Pratade med en rökande kollega idag. "Det är dyrt med cig" sa hon. "Man kanske skulle göra nåt åt det..." "Sluta röka menar du?" sa jag. " "Nja tänkte mer att man skulle åka till Åland och köpa billiga cig" sa hon. Hm... Sen kollade vi lite i en affär med dyra kläder. Kollegan beklagade sig över att alla hennes kläder sitter så trångt nu för tiden. "Man kanske skulle göra nåt åt det" sa hon. "Du menar börja äta sunt och motionera?" sa jag. "Nja tänkte mer att man kunde lämna dem till skräddaren och sy ut dem" sa hon. Hm.... "Min ring börjar bli för liten för fingret." sa jag "Du kanske skulle göra något åt det" sa min kollega. "Jaa, jag ska lämna in den så guldsmeden kan göra den större." sa jag. Hm...



Nu sitter jag i kvällssvalkan på altanen och mår ganska bra. Hettan som tryckte över mitt huvud har gett med sig och hjärtat pumpar på nytt blodet ända upp i skallen. Det här är första dagen i mitt "bloggliv". Ska bli spännande att se om det kommer ord till mig även i fortsättningen att skriva ner här.

Är det här en bra dag?

Kan det här vara en bra dag att börja blogga? Kanske...vi får se. Tar det lite lugnt i början och hälsar mig själv välkommen till min sida. Är det någon annan som läser så är den personen också mycket välkommen. Sen får vi se om det här var en bra dag att börja blogga på.