Målarfärg och nakna fötter

Har nu målat ett antal bräder med mörkbrun färg. Alltså har jag mörkbrun färg i ansiktet, på händerna, magen och benen. Finns det nån mer som kan kladda ner sig som jag? Passade också på att träna mina fötter att gå nakna på grus, asfalt, det heta altangolvet och i det mjuka svalkande gräset. Glömde tyvärr att smörja in mig med solskydd - blir nog att svida på ryggen i natt.

Under ytan...

Bomhus, ca sex km från Gävle centrum. En stadsdel som inte är lik någon annan. Den södra delen, ett gytter av villor och radhus. En del i räta rader andra huller om buller tycks det, så att man får svårt att hitta sitt eget hus. Och sen det gamla Bomhus. Också det ett gytter av hus. Hur många som helst. Nya och gamla om vart annat och i allt annat än räta rader. Här finns en lantlig känsla. Här är det lite ruffigt. Inte så välordnat som i den södra delen. Det är nog därför jag trivs så bra här. Tomterna är uppstyckade lite hur som... Här sitter jag nu och allt är lugnt och stilla. Men under ytan - eller ovanför mitt huvud - eller i min mage - eller var det nu är - lurar det nåt fanstyg. Vad är det? När händer det? Hur blir det? Äääälskar den här oron....den driver mig framåt. Jag tror att om Astrid Lindgren skrivit "Vi på Saltkråkan" idag så hade farbror Melker bloggat. Han hade bloggat riktigt melodramatiskt och filosofiskt..."Denna dagen - ett liv" - i Bomhus......hihi

Man kanske skulle...

Pratade med en rökande kollega idag. "Det är dyrt med cig" sa hon. "Man kanske skulle göra nåt åt det..." "Sluta röka menar du?" sa jag. " "Nja tänkte mer att man skulle åka till Åland och köpa billiga cig" sa hon. Hm... Sen kollade vi lite i en affär med dyra kläder. Kollegan beklagade sig över att alla hennes kläder sitter så trångt nu för tiden. "Man kanske skulle göra nåt åt det" sa hon. "Du menar börja äta sunt och motionera?" sa jag. "Nja tänkte mer att man kunde lämna dem till skräddaren och sy ut dem" sa hon. Hm.... "Min ring börjar bli för liten för fingret." sa jag "Du kanske skulle göra något åt det" sa min kollega. "Jaa, jag ska lämna in den så guldsmeden kan göra den större." sa jag. Hm...



Nu sitter jag i kvällssvalkan på altanen och mår ganska bra. Hettan som tryckte över mitt huvud har gett med sig och hjärtat pumpar på nytt blodet ända upp i skallen. Det här är första dagen i mitt "bloggliv". Ska bli spännande att se om det kommer ord till mig även i fortsättningen att skriva ner här.

Är det här en bra dag?

Kan det här vara en bra dag att börja blogga? Kanske...vi får se. Tar det lite lugnt i början och hälsar mig själv välkommen till min sida. Är det någon annan som läser så är den personen också mycket välkommen. Sen får vi se om det här var en bra dag att börja blogga på.