Under ytan...

Bomhus, ca sex km från Gävle centrum. En stadsdel som inte är lik någon annan. Den södra delen, ett gytter av villor och radhus. En del i räta rader andra huller om buller tycks det, så att man får svårt att hitta sitt eget hus. Och sen det gamla Bomhus. Också det ett gytter av hus. Hur många som helst. Nya och gamla om vart annat och i allt annat än räta rader. Här finns en lantlig känsla. Här är det lite ruffigt. Inte så välordnat som i den södra delen. Det är nog därför jag trivs så bra här. Tomterna är uppstyckade lite hur som... Här sitter jag nu och allt är lugnt och stilla. Men under ytan - eller ovanför mitt huvud - eller i min mage - eller var det nu är - lurar det nåt fanstyg. Vad är det? När händer det? Hur blir det? Äääälskar den här oron....den driver mig framåt. Jag tror att om Astrid Lindgren skrivit "Vi på Saltkråkan" idag så hade farbror Melker bloggat. Han hade bloggat riktigt melodramatiskt och filosofiskt..."Denna dagen - ett liv" - i Bomhus......hihi