Hedda älskar myror!

Hedda 3 år är fascinerad av det ofantligt stora antalet myror i mormors gräsmatta.

- Va många myror mormor!
- Jaa!
- Myrorna är glad i Hedda!
- Jaa!
- Myrorna älskar Hedda!
- Jaa!
- Hedda älskar myrorna!
- Jaa!
- Mormor älskar myrorna!?
- NEEJ! Mormor älskar Hedda!
Hedda tittar knipslugt på mormor.
- Jag är bäst!
- JAAAA!

Litet efterspel :
Mormors väninna skrattar och säger:
- Vad hon är go!
Heddas luttrade pappa flinar och säger
- Ja - och ödmjuk!

Tonårsschack

Femtonårig grabb och artonårig tjej (Bror och syster) fördriver några timmar av sommarlovet med att spela schack. Det flyger skrik, skratt, lösryckta filmcitat , och allehanda oefterhärmeliga ljud genom luften. Femtonåringen är övertygad om att han ska spöa storasyster. Men det gjorde han bara det första partiet. Sen spöar hon honom varje gång - nästan. Och nu börjar det mer likna någon sorts slaktspel än ett sofistikerat parti schack :-).

Kvinnor mer sugna på sex i år?

Jag börjar med att varna känsliga personer för innehållet i dagens blogg. Men jag är lite "sint". DN skriver om en ökning av prostitution på Stockholms gator. Tanken på att Kvinnors levnadsvillkor i olika delar av världen (däribland Sverige) driver dem in i prostitution gör mig så förbannad. Nu och då hamnar jag i diskussioner om prostitution. Då finns det alltid män (och till min fasa även kvinnor - det gäller inte dem själva förstås) som hävdar tesen att det finns kvinnor som säljer sig för sitt eget höga nöjes skull. Att de helt enkelt gillar sex och därför vill ha mycket av det. Den tesen faller på sin egen orimlighet. Inte för att kvinnor inte gillar sex - för det gör vi! Utan för att om en kvinna vill ha sex så behöver hon inte gå på gatan och ta betalt för det. Det går att ordna på annat sätt. Nej, det är helt andra faktorer som gör att vi har prostitution på våra gator. Jag tänker inte gå in på detta den här gången. Det jag vill ha sagt är att DN:s artikel om ökad prostitution visar så tydligt på att det finns problem att lösa om vi vill att dessa medsystrar ska ta sig ur prostitutionen och få chansen att leva ett bra liv. Jag är medveten om att det är ett ömsesidigt utnyttjande som männen och de prostituerade kvinnorna ägnar sig åt. Men så länge det hävdas att kvinnorna gör det för att de "gillar sex" så kommer vi ingen vart. För om den tesen skulle stämma så skulle DN:s artikel tyda på att kvinnorna i Sverige - särskilt de som härstammar från Afrika - just nu är mer sugna på sex än förra året vid samma tid och därför förnedrar sig till det yttersta på Stockholms gator. I nyhetstorkans sommarSverige har jag inte läst någon forskningsrapport som tyder på det.

Martin Stenmark!!!!

Igår kväll hade jag planerat en kväll på stan. Käka lite, titta på folk och mysa i sommarkvällen. Marcoolio skulle uppträda på den andra sommarkvällen för året. Inte min favorit men det fick väl gå. Det blev precis en sån där mysig kväll med goda vänner och mycket skratt och en fantastisk stämning. Ungar som sprang omkring och lekte på slottstorget avstängda gator så man kunde flanera fritt i centrum. Det ger en alldeles speciell feststämning när gatorna är bilfria. Marcoolio blev sjuk - tråkigt för honom och alla barn som stod vid scenen och väntade. Men kul för alla mammor och andra kvinns för MARTIN STENMARK kom i stället. Vilken kille! Vilken duktig musikant och scenartist! Det var lite trevande först men Martin är inte den som nöjer sig med vagt uppskattande applåder utan han regisserade, trissade och piskade upp en stämning som inte fanns där innan han äntrade scengolvet. Han jobbade verkligen för sitt gage. Han kom inte ner från Hälsingeskogarna och rev av några låtar lite lamt utan han jobbade som fan och krävde publiken på gensvar. Och han fick det...!!!

"Jag är en jävel på...bullar"

Nyss stod jag med händerna djupt nerkörda i härligt varm och kladdig vetedeg. Guuuud så länge sen det var.... Tankarna går till min hemkunskapslärare och den lektionen hon lärde oss baka vetebröd. Det var en sinnlig upplevelse. Vi fick sitta i en ring och sen gick degbyttan runt mellan oss så vi fick "slå" degen för hand. Jag fick högsta betyg av "fröken" för denna hantering. Sen skulle degen jäsa, bakas ut till bullar och sen jäsa igen. Jag bakade ut bullarna som jag sett mamma göra. Lite krångligare, lite kladdigare men mycket mycket godare....än det sätt som "fröken" lärde ut. Jag gjorde såna där snurror som man kan köpa i bageri med både smör, socker, kanel och vaniljsocker i fyllningen. (Jag måste ha varit svältfödd på beröm eftersom jag fortfarande minns hur imponerad "fröken" blev. När jag många år senare på en kurs blev uppmanad att berätta om något jag var bra på blev mitt urfåniga svar "Baka bullar".) Nu känns detta som ett gissel. Jag kan inte baka bullar på nåt annat sätt. Det är som en förbannelse. Det duger liksom inte att göra vanliga skurna bullar. Missförstå mig rätt nu. Jag tycker de "vanliga" är jättegoda och uppskattar dem verkligen när jag bjuds. Det är själva bakandet som är förbannelsen. Och det är av den här anledningen jag bakar så sällan - för att det är så krångligt. Tack för det mamma...:-)) Men det blir ljuvligt gott....för jag ÄR en jävel på bullar.... Och - Ja det blev såna där "snurror" nu också....Kom och smaka nån gång.

Jag vill härmed varna alla mormorar och andra vuxna som vistas i närheten av små barn och vattenslidebanor. Om man börjar åka på dem (vattenslidebanorna alltså..) är man fast.... Tro mig jag har egen erfarenhet. Nu är mina barnbarn trötta på att bli undanskuffade när mormor ska åka. De står surt på sidan och glor. Men vaddårå...det är ju så himla kul. Kall, blöt och nöjd sätter jag mig och skriver denna varning. Den gäller inte bara själva beroendet utan även dess följder. Jag har såååååå ont i ryggen nu....!! :-/

Var sitter måendet?

"Tips för att din mobiltelefon ska må bättre" stod det i ett meddelande från IT-avdelningen häromdagen. Nu sitter jag och funderar på hur min mobiltelefon "mår" egentligen. Och framför allt hur det går till när den "mår". Var sitter måendet inmonterat? Jag misstänker starkt att det är i batteriet. För ibland när den lägger av så tar jag ut batteriet och stryker försiktigt med fingrarna över det - och vips när jag sätter tillbaka det så funkar telefonen igen. Har jag magiska fingrar?

Sen fortsätter jag fundera: Om jag nu accepterar att en mobiltelefon kan må på det ena eller andra sättet - varför ska den i så fall bara "må bättre"? Varför ska den inte "må bra"? Är det en teknisk omöjlighet att göra en mobiltelefon som mår så bra att den kan utföra det som den är tänkt till utan att krångla med mig när jag via knapparna ber den att ringa upp eller skicka ett sms till någon. Nu är lunchrasten slut och jag ska sluta blogga. Måste nu ta hand om min Samsung så att den "mår bra".

Pervers njutning

I morgon bitti går klockradion igång kl 05:45. Då är det bara att rikta in autopiloten på gymet. Det är en kraftansträngning att sätta ner fötterna på golvet, kliva upp ur sängen och dra på sig träningskläderna. Förflyttar sen min ännu sovande kropp till ett gym i närheten av min bostad. Börjar värma upp på en fruktansvärd crosstrainingmaskin - fortfarande inte riktigt vaken. Tränar armar, ben, rygg och mage med hjälp av varierande maskiner. Avslutar det hela med ett pass på löpbandet. Inte vaken än, vilket är tur för om jag var vaken skulle jag känna hur ont det gör i kroppen och hur lite jag vill göra det här - så tidigt på morgonen. Åker sen hem och sätter på kaffebryggaren. Går in i duschen och där - under det kalla, strilande vattnet vaknar jag äntligen. Sen är det bara att tömma upp filmjölken och den hemgjorda muslin som är såååå tokgod. Ute på altanen med frukosten och tidningen så funderar jag över detta nästan perversa självplågeri som det innebär att först pina sig själv på gymet, bara för att sen få känna den underbara njutningen av frukosten, fågelsången och kaffet. Så kommer min dag att börja i morgon - eller så ligger jag helt enkelt kvar i sängen och somnar om....

Sååå mycket energi

Jag har en härlig kompis som är en energigivare. Vi har inte känt varann så länge. Lite drygt fem år för att vara exakt. Trots att vi växte upp på samma gata med föräldrar som tidvis umgicks i samma kretsar, träffades vi inte "på riktigt" förrän hon hakade ihop sig med en kompis till min sambo. Min relation till den här goa kvinnan är inte precis intensiv. Vi pratar inte i telefonen i timtal, vi träffas inte över en fika på stan nu och då. Det blir mest i sällskap med våra respektive. Men när vi ses blir jag så glad. Faktiskt i flera dagar efter att vi träffats kan jag känna energin rusa runt i mig. Det är något magiskt med henne. Hon lyssnar på riktigt. Hon stryker inte medhårs utan säger saker som jag inte vill höra och gör mig skitförbannad ibland. Men det slutar alltid med denna härliga energi som hon ger mig. Hon är snabb i repliken och så j-a smart. När jag hör från både män och kvinnor ibland att "kvinnor inte hjälper varann utan pratar skit om- och stjälper sina kompisar" då kan jag ärligt säga att jag inte alls känner igen den beskrivningen - att det är en myt som jag önskar att vi ska sluta sprida och i stället prata om våra härliga, goa, smarta, kloka, vackra och häftiga tjejkompisar. För de är sååå många fler.

Leo

Igår kväll satt jag på en uteservering i Gävle och tittade på folklivet. Mest kollade jag in bilar och funderade över vilken modell som skulle anskaffas när vår nuvarande pärla lämnar in. Den har börjat gnissla och knirka som en förvarning om en kommande kollaps. Men tonåringen i huset övningskör just nu och det känns lite onödigt att köpa en ny bil just i det skedet :-). Efter en stund sätter sig tre kvinnor vid bordet bredvid mitt. Med sig har de Leo - och jag blir blixtförälskad! Han är så vacker med sina stora bruna ögon och varma blick. Hans gyllenbruna skinn glänser i kvällssolen. Hans kropp är mycket atletisk och han håller huvudet högt i en stolt pose. Han iakttar lugnt allt som sker omkring honom. Den enda gången han blir lite orolig är när en av kvinnorna reser sig för att uppsöka damrummet. Då vänder han sig till mig och ser bedjande på mig. Jag stryker min hand över hans kind och han lutar huvudet mot min arm. Han är så stilig. - Sa jag att han är en Rodesian Ridgeback ... En av de vackraste hundraser jag vet.

Kaxig...

Ofta när jag diskuterar samhällsfrågor med vänner och bekanta får jag en kommentar som gör mig så glad. Vi kan prata rent allmänt om samhället, skola, händelser ute i världen - ja om livet i allmänhet - sånt som berör. Efter en stund säger nån till mig "Det märks att du är sosse"... Ibland lite nedlåtande liksom surt (då delar de oftast inte mina värderingar), ibland lite mer neutralt - som ett konstaterande. Men varje gång det händer så blir jag så glad och svarar "Vad bra!" För jag är ju det - sosse. Och det är klart att jag vill att det ska märkas på hur jag resonerar och diskturerar. Epitetet "sosse" ser jag som en beskrivning av vilka värderingar jag står för - som rättvisa, solidaritet och jämställdhet. Det är alls inte en massa tomma ord för mig. Jag grundar mina göranden och låtanden på dessa kanske lite högtravande ord. Låter det kaxigt? Jag skulle kunna fega och säga att "Jag tror att jag grundar mina ställningstaganden på....." Men nu har jag bestämt mig för att va kaxig. Och när andra tycker att mina värderingar (oavsett om de delar dem eller inte) faktiskt skiner igenom på det jag gör och säger då blir jag såååå stolt.

Jag förstår inte varför det skulle vara fel eller "skämmigt" eller inte trovärdigt av a-pressen (om det nu finns nån kvar) att känna samma stolthet som jag över att dela dessa värderingar. I sin strävan att inte utpekas som "sossetidning", att tillfredsställa någon sorts krav på objektivitet, så förlorar de i trovärdighet enligt mig. Det blir en jolmig anrättning de presenterar för oss läsare. Inte varje dag förvisso men alltför ofta. När det skrivs något ur vänsterperspektiv i vår lokala press blir jag ofta mer förvånad än jag borde behöva bli och det gör mig beklämd. "Hur svårt kan de va?"

Effekter av värmen

Det finns mycket som är positivt med värmen vi njutit av nu i ett par veckor. T ex finns det inga mördarsniglar i min trädgård :-). (Plockade hinkvis förra året.) Gräsmattan växer lagom fort. Det är enkelt att klä sig. Man följer bara principen "ju mindre desto bättre". Det finns också ett givet samtalsämne att ta till om det blir för tyst vid fikabordet. "Undrar hur länge värmen ska hålla i sig?" Det kan man prata om en stund. Och när man pratat klart om värmens ev uthållighet så har man just den här veckan kunnat gå igenom vem som är - och vem som inte är på politikerveckan i Almedalen. Varför de är där eller inte - kan man också diskutera en stund. Sen tar värmekomat över och alla sitter tysta tills någon reser sig och "ska göra ett ryck till innan det är dags att gå hem". Och då återgår alla till sina kontor. Värmen för också det med sig att Gävles uteserveringar fylls av törstiga människor varje kväll. Frågan när man ska gå ut en kväll brukar vara. "Vart ska vi gå? Vill vi sitta så vi ser folklivet? är maten viktig? Orkar vi med en skrålande ganska usel trubadur? och så nu i värmen - var fläktar det skönast?" När man väl bestämt sig är alla trevliga uteserveringar redan fulla till bristningsgränsen och man hamnar på nån tråkig takterass där man inte ser något mer än varandra ett par medelålders män som försöker stöta på några söta flickor i 20-årsåldern - (Flickorna klarar ganska bra att avspisa männen på ett hyfsat artigt sätt) - och så en hysteriskt övertrevlig servitris som frustar hurtigt att "Ja det är ju inte jag som köpt in karaffer som inte går att hälla ur" samtidigt som hon tömmer halva innehållet på bordet. Man får halvtaskig mat, ljummet öl och varmt vitt vin. Men man har trevligt ändå för man har ju så fantastiskt mysiga kompisar att umgås med och det är ju så härligt med sommarvärmen. Den har för övrigt också gjort att jag "svettats bort" två kilo den här veckan :-). Så -Aftonbladet- "trimmar jag min strandkropp".

Hetta

Idag har det varit varmt för att inte säga hett. Det blev åska i Gävle (har jag hört) och det regnade i hela staden utom över vårt hus. "Katt på hett plåttak" är ingenting mot den här dagen. Tur att det finns glass och annat att svalka sig med. Tog tåget söderut i morse för en dag där jag insöp nya kunskaper och idéer. Det är alltid trevligt att lära sig nya saker. Jag har funderat över det här landet idag och hur det formats genom åren. Jag är stolt Socialdemokrat - "Stolt men inte nöjd" är ett bra uttryck. Mycket bättre än det omvända "Nöjd men inte stolt".