Frågor med inbyggt svar

Läser Jenny Wennbergs ledare idag 27/9 i AB. Hon ställer frågan "Får du lov att var en sång?". Hon berättar om sin beundran för Arne Mårtensson, som sa hejdå till styrelseuppdrag och chefsjobb för att segla jorden runt med frugan. I förbifarten konstaterar Jenny att Arne förvisso är ekonomiskt trygg men att frågan "hur vill vi leva våra liv?" ändå är berättigad. Sen vandrar hon vidare på en mycket ranglig spång ("Vill vi avverka timme efter timme på jobbet?") över ganska djupa vatten ("vi kopplar människovärde och personlighet till vad vi gör") och hamnar i ett resonemang om att detta gör arbetslösheten än svårare att hantera. När slutklämmen kommer "Vill du helst vara som i Dolly Partons "working 9 to 5" eller Olle Ljungströms "hjärta, lust och smärta"? Då inser jag att den frågan är ställd med ett inbyggt förväntat svar och totalt ointressant och alldeles oberättigad i mitt liv. Jag som så många andra måste försörja oss. Det går inte att bortse från detta faktum. Vi kämpar för att försörja oss men avstår inte från "hjärta, lust och smärta" för den skull. I mitt jobb har jag med mig mitt hjärta min lust och min smärta. Mitt liv är ett - inte uppdelat i yrkesliv och fritid. Jag kan inte och vill inte dela upp och välja. Det är för dem som gör karriär - inte för mig som jobbar för att jag tycker det är kul och för att kunna betala räkningarna i slutet av månaden. Kan jag få lov att vara en sång som handlar om passion? Eller som Jan Eliasson sa på tv igår : "Compassion and passion" i alla livets delar.