Vissa har ju "alltid" varit döda

Vad är väl en partikongress på Älvsjömässan...? Den kan vara en härlig upplevelse med invigning - häftiga kulturinslag och engagerande tal. Häftigast av alla på invigningen tycker jag nog att gästen från Island var. Jag har nog aldrig hört någon tala på det viset. Med rösten på en hög intensiv ton hela tiden, sa hon saker som nog ingen svensk politiker skulle gå i land med. Partikongressen kan också vara logistik, näringsintag, glada möten, intensiva samtal och diskussioner.

Tillsammans med några kamrater besökte jag Olof Palmes grav i förrgår. Vi var tre kvinnor över 40 och en man som inte ska fylla 40 på länge än... Vi pratade om Branting och fler från hans generation och så Olof Palme. Min reflektion var att Palme känns så nära. Jag har sett honom och hört honom tala vid ett flertal tillfällen...De andra har ju alltid varit döda ....Palme minns man ju själv..liksom...utan historieböcker. "Mjaa" säger då den unge mannen...."Det stämmer ju inte.... Jag var ju typ fyra år när Palme dog." Skönt med nån som sätter perspektiven rätt!

Politik är INTE att göra..

"Politik är att vilja" det har vi ju alla hört. "Politik är också att göra" lägger många till....men jag håller inte med om det. Jag anser att man då lätt tappar fokus på vad det är man vill.... Om jag samtidigt som jag har en vision om vad jag vill, tvingas fundera ut hur den ska genomföras så hindras jag i min vision. Det är då vi påbörjar en kvävande tillbakagång i utvecklingen. Som politiker ger man upp om man hela tiden ska fundera över om idén går att genomföra pga lagar, organisation, administration mm. Eller så slutar man visionera och tar tag i hur-frågorna och vem ska då visionera? Det är en styrka att känna till sina styrkor och svagheter - att inse att det finns andra som har andra styrkor och svagheter. Jag önskar hett just nu att politiker på olika nivåer i olika organisatoriska sammanhang tog mer tag i visionerna och överlämnade "hur- och göra-frågan" till de som har den kompetensen. Risken är ju annars att de som är bra på att genomföra ägnar sig åt att visionera och då gör ingen det de är bäst på. En idé kanske går eller inte går att genomföra - men om man som politiker börjar fundera för mycket på det så förlorar man fokus på visionen - på de mål man vill nå. Därför vill jag lyfta fram grundtanken igen om att "Politik är att vilja"....

Attityd

Just nu är det mycket skriva på jobbet så därför blir det dåligt med bloggandet. Skrivbehovet är liksom redan tillfredsställt när dagen är slut.

I onsdags pratade jag med två personer i olika ärenden, båda var män. Deras attityd var lite stöddig. Ni vet sådär att "Här är jag. Jag är man. Jag kräver att du...." osv. En attityd som för mig skriker ut låg självkänsla. Samma dag hade jag också kontakt med två kvinnor i olika ärenden. Deras attityd var mer såhär: "Vad bra att du gör det här...Jag gör gärna min del...och tack så mycket". Det förhållningssättet säger mig att personen har hög självkänsla och behöver därför inte sätta sig på andra för att framhålla sin egen förträfflighet. Kanske en felanalys. Det finns fler analyser man kan göra utifrån de båda förhållningssäten. Men gissa vilken attityd som funkar bäst om man vill få mig att göra nåt?

Ladda hjärnan kanske...?

I lördagskväll satte jag mobiltelefonen på laddning innan jag skulle sova. Sen kom jag ihåg rådet som jag fått av kommunens IT-telefoni att stänga av telefonen varje kväll och ta ur både batteri och simkort för att den skulle funka bättre (har haft stora problem med samtal som bryts mm). Så jag plockade ur alltihop och lät laddningssladden sitta kvar..... Eh....ibland undrar man hur ens hjärna funkar...eller inte funkar....

XX-medium?

En av tonåringarna som finns i hushållet funderar över klädstorlekar. Small, Medium och Large. Om det nu finns X-small och X-large kan det då också finnas X-medium och vad är det i så fall, och kan det då också finnas XX-medium. Innebär det i såfall att storleken är extra extra i mitten. Kan det finnas mer än i mitten? Där nånstans hänger jag inte med längre... Men känner att det är ett skönt, fritt sätt att tänka...

Det mest förbjudna

Hemkommen från Rättviks marknad försöker jag tina upp min stelfrusna kropp. Vinterkläder hade varit lämpligare än min tunna regnjacka. Lite smått och gott köptes med hem. Brända mandlar, en väska, en pumpa, tomteörhängen och fyra stora blockbokstäver i vitt och guld "XMAS" som ska ställas på en mörkbrun glasskiva ovanpå en byrå i jul. Käkade lunch på ett mycket märkligt ställe. "Ni får ställa er vid ingången och vänta!" Domderade personalen ut åt gäster som oombedda gick in i lokalen för att leta ett bord. Jag beställde "Marknadstipset" och ett glas rödvin (jag frös ju), vilket naturligtvis inte var någon bra idé. "Grekisk färsbiff med tomatsalsa och bulgur" visade sig vara en fabriksproducerad gummibiff med ris och tomatsås helt utan smak. Vinet (ca 1 cl) spillde servitrisen ut hälften av och alltihop kostade 170 kr. Jag kan inte påminna mig att jag någon gång fått sämre mat. "Step in" hette stället om någon vill undvika att gå dit. Innan jag lämnade resturangen uppsökte jag damrummet och gjorde något av det mest förbjudna jag kan tänka mig. Eftersom mina fötter var frusna som hela Ishotellet i Jukkasjärvi tog jag av mig skor och strumpor och värmde fötterna under hetvatten i handfatet tills jag kunde röra tårna igen. Naturligtvis gjorde jag sen rent handfatet med tvål och några pappershanddukar.