Värmen i min kropp

Tusen stjärnor gnistrade på himlen. Musiken och fyrverkeriet dånade och tände lyckliga leenden i frusna novembertrötta Gävleansikten. Under en tidsrymd av några få minuter log Gävle! Och det kändes så varmt och gott! Jag bär med mig känslan in i den sista gråa novembermåndagen.

Redan innan fyrverkeriet var jag lycklig och frälst av ett hälsingeband som lovade att -En dag ska de ta mig härifrån-! Jag väntar.... Sen insåg jag att det inte var fyrverkeriet eller julbocken eller ens Ängmans kapell som orsakade värmen i min kropp. Jag satte mig på bussen och for hem - ömsom skakande av köld ömsom kokande av feberhetta - men fortfarande lyckligt leende!

Vet vad jag vill

Att veta vad man vill är en förutsättning att få som man vill. Många andra faktorer än den egna viljan påverkar naturligtvis vad som händer men om man vet vad man vill har man åtminstone en chans att få som man vill. För om man inte vet vad man vill så kan man få nåt som kanske var vad man ville ha och kanske inte. Det kan man ju inte veta eftersom man inte visste vad man ville ha - innan. Just nu vet jag vad jag vill. Och det är tillräckligt. Om jag inte får som jag vill har inte så stor betydelse. Huvudsaken är att jag vet vad jag vill. Och det vet jag.

Mitt bästa jag

Jag stöter ofta på begreppet "svaga" människor i olika diskussioner. Begreppet används som om det finns en grupp människor som alltid är just "svaga" utifrån någon odefinierad norm av "styrka" och ett "vi- och domperspektiv" som tydligt slår fast att vi/jag inte tillhör den gruppen, aldrig har gjort det och aldrig kommer att göra det. Jag vänder mig alltid mot det synsättet. För mig handlar det alltid om människor som befinner sig i en situation där de inte kan vara sitt bästa jag. Och i såna situationer har vi alla befunnit oss - kortare eller längre tid. Jag har tex varit lamslagen av sorg, varit arbetslös och sjuk osv... Vid dessa tillfällen har jag varit utsatt för stark stress och inte klarat mig själv riktigt. För min del har dessa stressfaktorer varit kortvariga. För andra är perioderna mycket längre och mer förödande. Vad jag vill säga är ju ganska enkelt. I olika tider i livet behöver vi stöd och hjälp utifrån. Vi behöver ett samhälle där vi bryr oss om varandra. Det handlar inte om starka och svaga människor det handlar om solidaritet!

Det jag skrivit ovan kan de flesta hålla med om. Kruxet är att sen fundera över vad det tankesättet får för konsekvenser. Jag skulle tex kunna befinna mig i en situation där jag står långt från arbetsmarknaden och inte har några möjligheter att själv ta mig tillbaka. Det är väl då naturligt att samhället stöttar med olika åtgärder för att jag i förlängningen ska kunna vara mitt bästa jag, vilket är helt olika från person till person. Det kan innebära utbildning, praktikplats eller ett jobb i en arbetsmarknadsåtgärd där jag utför ett arbete som annars inte skulle bli gjort. Sådana åtgärder är till för vanliga normalstarka/svaga människor i svåra situationer. Det är hjälp som vi har för att vi bryr oss om varandra. Det är åtgärder värdiga ett samhälle byggt på solidaritet.

vill - får inte - måste ändå!

Idag vet jag inte vad jag ska skriva för jag vet inte vad jag kan skriva. Oftast vet jag det - vad jag kan skriva alltså - men just nu vet jag inte det så då är det väl bäst att inte skriva nåt alls då. Men det lyckades jag ju inte heller med. Så kan det vara när jag vill skriva sånt som jag inte ska skriva då måste jag skriva det...åtminstone:-)

I korridoren

Det rör sig hela tiden i korridoren utanför mitt kontor. Nyss sprang SVT förbi med en kamera på ett jättestativ. Sen kommer det oppositionsråd emellanåt och barn till anställda, folk som ska till någon av våra sammanträdeslokaler - oftast är de personerna på fel plan eller i fel hus. De som jobbar i huset går också ofta förbi mitt kontor. Jag har lärt mig urskilja vem som kommer långt innan jag ser dem. Många går med målmedvetna, snabba och stampande steg. Jag vet vilka av dem som gör det för att de vill att det ska verka som om de är på väg till något viktigt möte och vilka som faktiskt är på väg till ett viktigt möte.... Men de vet inte att jag vet.
Alldeles nu kom en anställd och sa att det är dags att sätta upp adventsljusstakarna. Men det kan väl inte va sant? Vi tog ju ner dem igår!!

Käre Reinfeldt

Käre Reinfeldt

Ovan ser du en bild av mina naglar. De är gjorda av gele och riktigt snygga tycker jag. De är ett exempel på vad jag använt jobbskatteavdraget till. Andra exempel är kläder, smink, godis, alkohol och så vidare och så vidare med nyttigheter. Nu vill jag bara berätta att jag, trots att jag gillar mina naglar, gärna avstår denna lyx om du höjer skatten för mig och låter pengarna gå till utbildning, jobb, sjukförsäkring, sjukvård, vägar och annat som vi alla har nytta av.

Med vänlig hälsning

Jane Myrberg

PS. Om du inte kan ordna detta så kanske du vet någon annan som kan? DS

Stolt, glad och realist!

Det var medlemsmöte i Gävle Arbetarekommun igår kväll. Det var ett bra möte. En av länets riksdagsledamöter var inbjuden att prata om aktuella politiska frågor utifrån partikongressen. Han ingjöt hopp och mod i oss. Talade om politik på ett sätt som vi sällan gör på AK-mötena. Han förmedlade att vi är ett parti som står för rättvisa och solidaritet och vad det faktiskt innebär. Att vi ska prata om det och vara stolta över det. Tack Per! Nu är det ju så att alla medlemmar inte har kunskap i alla sakfrågor men vart och vad vi vill som socialdemokrater vet vi ju. Då undrar jag varför i hela fridens dagar måste några surkart alltid dra ner oss i ett resonemang att "Nej men det är inte så lätt...vi måste tänka på det här och det där....och vi måste tillbaka till.... och egentligen är det så svårt och omöjligt att det inte är nån idé att ens försöka..."

Inför det stundande valarbetet vill jag bara fråga - Finns det en surkartssida och ett positivt gäng i partiet? Tror i så fall surkarten att det positiva gänget inte fattar nåt? Kan man inte va positiv och stolt samtidigt som man förstår problemen?!

Inför det stundande valarbetet vill jag bara säga: - Ta på dig Sosserosen - Sträck på dig och ta diskussionen - Det är inte så svårt - Du kan!

Sms från "Blank i Florida"

I lokaltidningarna snurrar just nu ett av Gävles oppositionsråd runt och gör sig duktig över att hon minsann inte åkte med Furuviks fastighetsbolag till Florida. Hon har för mycket att göra och gillar i största allmänhet inte resan. Hennes agerande verkar så genomtänkt och klokt. Som motvikt till detta kan jag här återge ett sms som kom till mig nyss från min chef som är med "Over there".

"Allt väl här utom att vi såklart reagerar på diskussionen hemma. Jag blir väldigt besviken på Inger KällgrenSawela. Vi har pratat om det här hundra gånger o hon har jublat och tyckt att det är så fantastiskt, ingen gång visat tveksamhet eller reservationer, inte med mig men framför allt inte i styrelsens diskussioner eller beslut. Det känns falskt. Undrar om hon blir pressad? Vi hade ju regionsseminarie i fredags. Alla var överens om att besöksnäringen är viktigast (utom jag som som vanligt pläderade för utbildning) och att Gävle ska gå före. Var är de nu... Svara mig duuu. Jag bara undrar. Ha det. Vi hörs på måndag"

No more comment.