Lika olika....

Undrar bara stilla varför alla tror att det är så bra att "vi tänker så lika" eller "vi vill samma sak"? När jag samtalar med människor som tänker som jag, eller vill samma sak som jag, får jag väl på sin höjd mina tankar och viljor bekräftade, vilket i och för sig känns skönt ibland, men blir det nån utveckling? Ifrågasätter jag mina tankar och viljor? Tänker jag nytt? Kommer jag framåt på vägen? Knappast! Nya kreativa tankar och utveckling - om inte i form av ändrad inriktning, så ny styrka och nya argument för mina åsikter - kräver en annan människa som ifrågasätter och kullkastar allt jag tror på och allt jag gjort dogmer av. "LIKA" känns tryggt - men "OLIKA" för framåt!