...och plötsligt är allt för sent!

Det mesta är redan sagt och skrivet. Israel "talar" med vapen. Blinda och döva låser de in palestinierna och skjuter människor som kommer med hjälp. När man talar med vapen är allt plötsligt för sent.

När tryggheten är hotet

Dagen efter mors dag repriserar jag nedanstående inlägg. Ett litet problem kan tyckas - samma dag som nyheten om Ship to Gaza når oss - men att tryggheten är hotet är aldrig ett "litet problem".

"Fars dag och mors dag - Jag ignorerar de dagarna så gott det går. Jag lider svårt med de barn som har föräldrar som inte förtjänar att firas."

"Boken över obefintliga"

Jag gör en tankerunda kring alliansens obefintliga politiska budskap inför valet. Vi rödgröna har lagt fram flera förslag för hur vi vill hålla ihop Sverige, utveckla och ge alla nya chanser i livet. Vi berättar om vår politik på alla möjliga sätt. Men alliansen agerar opposition mot oppositionen och tiger om sin politik.

Om inte alliansen själva tänker berätta om sin politik - så får väl vi berätta. I deras vision finns en liten grupp människor med jättemycket pengar. Dessa har inte några som helst ekonomiska bekymmer (förutom om vad man ska göra av pengarna på, och hur mycket man ska lägga på kistbotten)- en stor grupp med pengar så det räcker - och en växande grupp av människor som lämnas utanför med låga löner, dåliga anställningsförhållanden, arbetsöshet och sjukskrivning.

Fast det är väl helt naturligt att alliansen inte vill berätta DET! De vill heller inte heller berätta att de tänker sig en fortsättning och en utvidgning av de ökade klyftorna.

Några ska ha - andra ska inte ha för de är såna att de "jagar bäst när de är hungriga". Alltså de är lata och vill egentligen bara sitta hemma och uppbära "bidrag" (Reinfeldt vill ju gärna kalla våra försäkringar för bidrag) till skillnad från "Oss som arbetar".

Tänk jag känner inte alls igen mig i den bilden från den tiden JAG varit arbetslös eller sjukskriven. Och det finns inte i min värld att tänka så om mina arbetslösa och sjukskrivna vänner.

I min tankevandring är jag nu åter till det där med obefintligt politiskt budskap från alliansen. När jag var liten berättade min farfar om "boken över obefintliga". I den boken fanns namn på alla de som emigrerat till Amerika och som sen inte hörts av utan bara försvunnit. En del av dem var döda andra ville helt enkelt inte att man skulle hitta dem. De betecknades som "obefintliga". I den boken skulle man kunna skriva in alliansens politiska budskap.

Egna tankar

Slår igen dörren för att stänga ute radiorösterna och höra vad jag själv har att tänka.

Först blir det alldeles för tyst och jag blir lite orolig. Har jag inget att tänka?
Var är mina egna tankar idag? Dansar de ute i regnet? Men så kommer det en liten liten förskrämd tanke om ungdom och kreativitet. Förra veckan träffade jag unga kreativa människor i flera sammanhang. Hur tänker jag om dem? För det mesta tyvärr precis som en av dem befarade - BARA att de är UNGA och att de är FRAMTIDEN. Som om det innefattade allt de är, allt de kan, allt de vill!!!??? Som om vi har allt att lära dem och de inget att lära oss!!??

Bestämmer mig för att från och med nu tänka annat om unga människor. Jag ska tänka att de är NU, att de KAN en massa saker som jag inte kan, och att jag vill lära mig av dem. För om jag lägger ihop min erfarenhet och kompetens med det jag kan lära av de som är yngre än jag så måste det innebära att jag blir helt fantastiskt oslagbart kompetent och kreativ. Kan man tänka så? Jo det kan man! JAG kan!

Gömmer sig Moderaterna...??

De senaste dagarna har Centerpartiet varit i farten på olika sätt. Maud pratar i TV om varför partiet behövs. CUF sätter på sig gröna lösnäsor och försöker förlöjliga Lagen om anställningsskydd och fackets arbete för bra villkor på arbetsmarknaden. En gnagande känsla sprider sig i mig... Varför handlar debatten om centern?
Reinfeldt och hans moderater kommer lätt undan - gömda bakom Maud och CUF:s clownerier.
Media hakar på och så även vi socialdemokrater. Inte så att jag tycker att CUF ska komma undan med sina historielösa attacker på facket. Men jag tycker att Maud och hennes kompiiisar får oförtjänt stort utrymme. Jag tror att vi gör alliansen en tjänst när vi låter Moderaterna och Reinfeldt gömma sig bakom ett litet centerparti som gör stolliga saker.

..där man får kontakt.

Möten äger allt som oftast rum på oväntade sätt och på oväntade platser. Igår i mitt vardagsrum, i min soffa, satt plötsligt en kvinna jag aldrig träffat förut. Hon kom i sitt jobb för att träffa min man. Eftersom maken var ute så fick hon och jag en pratstund helt oförhappandes. Vad pratar man om med en helt främmande person. Ja man konverserar lite trevande innan man kommer till den där punkten där det bränner till - där man får kontakt. Det skedde när jag berättade att jag jobbar för Socialdemokraterna. Det är alltid en tiondels sekund av undran innan man vet hur det ska tas emot...Den här gången landade det i en enkel men självklar diskussion kring rödgrönt samarbete, främlingsfientlighet och om varför jag är socialdemokrat - om de värderingar som lett fram till att jag tagit ställning. Sen kom maken hem och det blev dags för henne att genomföra den intervju hon kommit för. När det var klart och jag precis var på väg att fråga om hon bestämt sig för vad hon skulle rösta på i höstens val så säger hon till min man "...och sen har din fru och jag bestämt att vi ska ha en rödgrön regering efter höstens val!"

Inget "Sök och finn" för mig!

Jag sopsorterar mycket duktigt. Åker med sopor (i en energislukande bil - jag vet!) till stationer och centraler över hela stan. Det leder till en halvfull soptunna varannan vecka och en ganska full komposteringstunna. Det är bra! Jag är nöjd! Jag bidrar till ett hållbart samhälle - tror jag. Jag vill inte leva efter mottot "slit och släng". Jag vill ha "nya gröna jobb" och satsningar på "grön teknik"! Det känns modernt, livsnödvändigt och helt rätt! - MEN!!!

Från radion hörs "Sök och finn" - och jag ryser!!! Man letar efter gamla böcker, porslin, cementringar och en och annan borttappad vän. Det är återvinning i kubik. Det bidrar till ett hållbart samhälle det programmet. Ulrika Beijer är programledare för dagen och hon är så bra. Och Hasse Persson som brukar hålla i programmet är också så bra. Så vad är problemet? Varför får jag rysningar? Varför kan jag inte lyssna på det programmet utan att få gåshud och önska mig långt bort?
Varför tycker jag att det är så pinsamt? Ja här väntar man sig ju ett svar som beskriver de psykologiska sammanhangen som kan få en alltigenom hållbarhetsinriktad människa (jag) att rysa av obehag och längta efter en pinsamhetskudde att krama när "Sök och finn" ljuder ur radion. Men jag har inget svar. Jag fortsätter min hållbara vardag, kämpar på för "nya gröna jobb" och "ny grön teknik" men det där med "Sök och finn" fixar jag bara inte!!

Björklund ger mig vaknätter

Just nu snurrar mina tankar kring utbildning. Utbildningsminister Björklunds syn på människan, kunskap och inlärning skrämmer mig till "vaknätter - ändlösa långa..." (Dan Andersson). Han ser människan som en produkt som är förutbestämd för ett särskilt ändamål - som inte kan förändras efter eget huvud och därför ska sorteras in i fack som tar bort framtida möjligheter till förändring och utveckling.

Kajsa är en praktiker - Anna är en teoretiker - Punkt! Har man den synen på människor kan man gott bestämma sig för att skolan ska sortera efter det. Kajsa ska gå en yrkesinriktad gymnasieutbildning - som inte ger behörighet till Högskolestudier. För det vet man ju redan när Kajsa är 15 år att hon aldrig kommer att vilja läsa på Högskolan. Det ska ju Anna göra...för hon är teoretiskt lagd. Hon är en "MVG-elev", som mina fd lärarkollegor skulle uttryckt det. Så hon ska gå en teoretisk utbildning och få alla möjligheter att i framtiden välja inriktining på nytt. Sen ser Björklund till att montera ner Komvux så att det inte finns reella möjligheter för Kajsa att läsa om, läsa in, ändra inrikting den vägen. Ser ni hur Björklund skapar en sorteringsskola? Ser ni hur skillnaden/klyftorna ökar och cementeras med Björklunds negativa syn på människan och inlärning? Ser ni hur Björklund stänger dörrarna för Kajsa redan när hon är femton år??

Har ni undrat över socialdemokraternas begrepp "Möjligheternas land"???
Så här är det: Där finns en skola som håller dörrarna öppna och ger möjligheter för både Kajsa och Anna att välja och välja om!

Smäll på fingrarna

Igår fick jag smäll på fingrarna av en mycket läsvärd bloggare och opinionsbildare, Johan Westerholm. Inte i hans blogg naturligtvis, (det hade varit mumma det!) och inte så att han medvetet riktade smällandet direkt på mina fingrar - men jag kände rappen ändå. Man ska inte blogga om man inte har nåt att säga och man ska inte blogga om man inte tänker göra det med någon sorts regelbundenhet, sa han. Jag kan bara konstatera att nån regelbundenhet kan jag inte uppvisa som bloggare. "Smäll - smäll!! "Om jag har nåt att säga är en annan fråga.

Nu har jag läst valda delar av hans blogg och lärt mig jättemycket. Jag har lärt mig att man om man har nåt att säga så behöver man inte vara så förbaskat noga med vartenda ord, varenda vridning i texten. För det blir bra ändå. Nu är det ju så att jag älskar ord och jag älskar att vända och vrida på språket. Och jag har en redaktör som är oerhört sträng sittandes på min axel när jag skriver. Johans föreläsning igår på Brunnsvik och min genomläsning av hans bloggtexter har fått mig att inse att jag faktiskt njuter av att läsa en text som kanske inte är språkligt perfekt i varje del om den har ett budskap och ett engagemang. Om jag kan läsa in i texten att detta är äkta - detta tycker skribenten - då bär det. Nu kanske någon tolkar mig som att jag tycker att Johan Westerholm är slarvig med språket - men det tycker jag verkligen inte. Jag gillar verkligen det direkta i hans texter.

Min uppmaning blir nu (precis som Johan sa till oss i Brunnsvik): Läs andras bloggar. Fundera över om du har nåt att säga, och börja skriv! Det är ett viktigt verktyg i valrörelsen.