Utmaningar - stora och små - olika för olika personer. Att vid 50-årsålder känna sig utmanad av att fjällvandra - över obanad mark med halvmeterhöga snår, myrvatten, smälvatten, jokkar och stenar - känns helt underbart. Att få lära sig om fjällnaturen - hur blöt mark ser ut på håll, hur oreografiska moln ser ut och att det ibland dyker upp en kåta när man bäst behöver den (undrar bara - om man nu bygger en kåta precis där jag behöver den som skydd mot regn och storm - varför i h-ete sitter det ett hänglås på dörren?) . Har också lärt mig om mig själv under vandringen. T ex att det mesta blir mindre hotfullt och farligt för varje gång jag gör det. Att jag kan vada över en 50 m bred forsande jokk om jag har en rejäl vandringsstav att hålla mig i. Att jag kan sova på trägolv, ris och renhud, bland lämlar och deras lort, om alternativet är att vara ute i regn, åska och halv storm. Känner mig stolt över att jag fixade DET!
Igår drog jag söderut mot Gotland. För första gången i livet på egen hand genom Stockholm. Det gick DET med!!!
Har nu vaknat i Visby med en klarblå himmel ovanför huvudet. Är alltid så tacksam när jag träffar människor som har förmågan att få andra att känna sig hemma, välkomna och bekväma. Det är hos en sån människa jag logerar den här veckan! Är så glad över DET!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar