”Vad ska vi göra med de elever som inte vill och kan?”

”Vad ska vi göra med de elever som inte vill och kan?” frågade en kurskamrat till mig på ett seminarium i pedagogik vid Umeå Universitet för ett antal år sen. Jag glömmer det aldrig! Att man går in i sitt yrke som lärare med den tanken – att det finns barn som inte vill och kan! Jag försöker tänka positivt om frågan – att den skulle sätta igång tankar på att jobba med barns- och elevers motivation - men jag vet att det inte är så. Det är en förutfattad mening om att vissa varken kan eller vill. Och det kan jag aldrig ställa upp på. Barn som kommer till skolan har olika förutsättningar, olika stark motivation och olika slags motivation. Det är en av de stora, härliga utmaningarna för en lärare – att hitta nycklar till barnens lärande och kunskap. Jag har som omvårdnadslärare mest arbetat med  vuxna. Under kunskapslyftsåren träffade jag så många vuxna som från någon lärare fått en bild av sig själva att de var en sån som inte kan.  Andra hade läs- och skrivsvårigheter och trodde sig inte kunna. Många studerande kom till utbildningen med tvånget som enda motivation. Arbetsförmedlingen hade tvingat dit dem. Ingen bra start.  MEN efter en tid med samtal kring motivation – deras alldeles egna motivation – måldiskussioner och inlärnings sätt – material och miljöer som befrämjade just den personens inläning - så hittade de allra flesta en inre motivation för att lära och sin egen lärstil, och jag har aldrig behövt sätta IG på någon studerande.  Med en inre motivation och höga förväntningar – både från sig själva och från lärarhåll – nådde i stort sett alla sina mål och andelen som inte avslutade sina studier var försvinnande liten.  

Mitt svar på frågan ovan är

Att vi som lärare, ska jobba med motivationen. Vi ska leta nycklar till motivation och kunskap. Vi ska jobba med miljöer, inlärningsmaterial, inlärningssätt och metoder som gör att eleverna kan.

Att vi som politiker ska jobba för en likvärdig skola som ger barn- och ungdomar möjlighet att få en högkvalitativ utbildning som ger dem möjlighet att välja sin framtid när de är redo för det.  En skola där socio/ekonomisk bakgrund, etnicitet och studietradition inte avgör om eleverna når målen.

Björklunds svar på frågan ovan är

Att det är ett individuellt ansvar att nå sina mål
Att de som inte når sina mål rensas bort
Att begränsa valmöjligheterna i senare utbildnings- och yrkesval genom alltför tidiga val i grund- och gymnasieskola

Och nu senast

Att skapa kortare gymnasieutbildningar så att vi ytterligare kan sortera bort

A womans touch

Igår hjälpte bonussonen sin far att klippa häcken som omger vår tomt.  Sen sa grabben till mig att nu behövdes det bara ”a womans touch” för att häcken skulle bli riktigt fin.

I morse - efter ca två timmars arbete på tidigare nämnda häck med sekatören – sa jag till en nyvaken tonåring att ”Det här (pekande på en blåsa i min hand som jag fått av sekatören) och det här (pekande på mitt huvud) Det är DET som är ”a womans touch”. Eftersom han såg mer än oförstående ut förtydligade jag: ”Hårt arbete och kunskap”.

(Bilden föreställer en annan häck ett annat år)

Första maj – för det som ska bli!

Första maj! Denna dag är så viktig! Vi visar vår vilja till samhällsutveckling i glädje och gemenskap. Vi demonstrerar inte bara emot det som är vi demonstrerar för det som ska bli!

I år går vi också med sorg. I tankarna och i våra hjärtan finns de många unga kamrater som inte kom hem från Utöya. Jag har spart orden i ett brev till terroristen från en av de som överlevde.

”Vi svarer ikke ondt med ondt, slik som du ville det. Vi bekjemper det onde med det gode. Og vi vinner."

I morgon går jag med dessa ord i mitt hjärta.

För det som ska bli ”og vi vinner!”

Det är för NU!!

Förra veckan när solen sken satte jag mig en eftermiddag med kaffekoppen på trappan utanför expeditionen. Uppför trappan kom en man som hejade och frågade "Är det här för alltid nu?" Jag antog att han menade solen och vårvädret och svarade "Nej men det är för NU". Han mumlade något om att det säkert blir bakslag snart.

Och det blev det ju!! Idag yr snön över gröna gräsmattor och luften är bitande kall. So What??!!

Förra veckan sken solen och värmen hann in under vårjackan som jag plockade fram fort fort....

Det är klart att det inte för alltid är vår, sol, värme och glädje - Njuta får man göra när tillfälle ges!!! Och idag ges tillfälle att njuta av inspirerande utvecklande arbetsuppgifter och rykande hett kaffe - inomhus!

Oraklet och min korta kjol

En kväll i förra veckan såg jag en intervju med "stiloraklet" Camilla Thulin. Hon talade lugnt och välartikulerat om att "äldre" kvinnor visst kan ha ärmlösa toppar. Det är bara fint med en rund kraftig arm. (Där uteslöt hon oss med gäddhäng utan att ens behöva säga det:)) Hon tyckte också att man inte ska bry sig om trender utan vara den man är och hitta sin egen personliga stil. Så långt är jag med. Men sen frågar intervjuaren om vad oraklet tycker att äldre kvinnor gör för "fel"??!! Och då är det plötsligt ingen hejd på pekpinnar och förbud och måsten. Kvinnor sminkar sig för lite, sätter inte upp håret i "stor" frisyr tillräckligt ofta OCH äldre kvinnor har för korta kjolar!!!??? "Korta kjolar är ju inte ens trendigt" säger Thulin, i sin väldigt mönstrade ilsket blå knälånga klänning??!! Och intervjuaren anser hon vara en riktigt fin "tant" (hon är max 35 år) i sin svarta knälånga sedesamma kjol. Vart tog det där med "sin egen stil" och "inte bry sig om trender" vägen??

Kvinnor ska hitta sin egen stil - MEN Camilla Thulin bestämmer hur den stilen ska se ut! BASTA! Vi ska ha klädsamt knälånga kjolar uppsatt hår och sminka oss ordentligt - enligt Thulinmönster.

Nu råkar det vara så att jag gillar korta kjolar, sminkar mig minimalt och har en bekväm kort frisyr och jag är trött på att höra vad man som kvinna över 40 FÅR ha på sig!

Thulin ska bry sig hum hum i vilken längd på kjolen jag har!!