”Vad ska vi göra med de elever som inte vill och kan?”

”Vad ska vi göra med de elever som inte vill och kan?” frågade en kurskamrat till mig på ett seminarium i pedagogik vid Umeå Universitet för ett antal år sen. Jag glömmer det aldrig! Att man går in i sitt yrke som lärare med den tanken – att det finns barn som inte vill och kan! Jag försöker tänka positivt om frågan – att den skulle sätta igång tankar på att jobba med barns- och elevers motivation - men jag vet att det inte är så. Det är en förutfattad mening om att vissa varken kan eller vill. Och det kan jag aldrig ställa upp på. Barn som kommer till skolan har olika förutsättningar, olika stark motivation och olika slags motivation. Det är en av de stora, härliga utmaningarna för en lärare – att hitta nycklar till barnens lärande och kunskap. Jag har som omvårdnadslärare mest arbetat med  vuxna. Under kunskapslyftsåren träffade jag så många vuxna som från någon lärare fått en bild av sig själva att de var en sån som inte kan.  Andra hade läs- och skrivsvårigheter och trodde sig inte kunna. Många studerande kom till utbildningen med tvånget som enda motivation. Arbetsförmedlingen hade tvingat dit dem. Ingen bra start.  MEN efter en tid med samtal kring motivation – deras alldeles egna motivation – måldiskussioner och inlärnings sätt – material och miljöer som befrämjade just den personens inläning - så hittade de allra flesta en inre motivation för att lära och sin egen lärstil, och jag har aldrig behövt sätta IG på någon studerande.  Med en inre motivation och höga förväntningar – både från sig själva och från lärarhåll – nådde i stort sett alla sina mål och andelen som inte avslutade sina studier var försvinnande liten.  

Mitt svar på frågan ovan är

Att vi som lärare, ska jobba med motivationen. Vi ska leta nycklar till motivation och kunskap. Vi ska jobba med miljöer, inlärningsmaterial, inlärningssätt och metoder som gör att eleverna kan.

Att vi som politiker ska jobba för en likvärdig skola som ger barn- och ungdomar möjlighet att få en högkvalitativ utbildning som ger dem möjlighet att välja sin framtid när de är redo för det.  En skola där socio/ekonomisk bakgrund, etnicitet och studietradition inte avgör om eleverna når målen.

Björklunds svar på frågan ovan är

Att det är ett individuellt ansvar att nå sina mål
Att de som inte når sina mål rensas bort
Att begränsa valmöjligheterna i senare utbildnings- och yrkesval genom alltför tidiga val i grund- och gymnasieskola

Och nu senast

Att skapa kortare gymnasieutbildningar så att vi ytterligare kan sortera bort